ARBETARSKYDDSSTYRELSENS KONFERENS OM ELÖVERKÄNSLIGHET

I VÄSTERÅS 19/3-96

På en konferens om elöverkänslighet deltag ett 80-tal personer från fram för allt mindre och stora företag. De flesta deltog för att få ett grepp om hur man praktiskt kan göra för att elsanera samt för att bilda sig en uppfattning om vidden av de skador som elektriska och magnetiska fält kan ge upphov till.

Först föreläste docent Kjell Hansson-Mildh från Arbetsmiljöinstitutet i Umeå. Han föreläste om vad elektriska och magnetiska fält är, hur de ser ut och kan mätas. Och han redogjorde också för sin forskning om hur fälten påverkar biologiska organismer, fram för allt människor och djur. Hansson Mildh som är en av de största medelmottagare från svenska skattebetalare till forskning om elöverkänslighet (endast Bengt Knave på Arbetslivsinstitutet i Sthlm för mer pengar) sammanfattade sin forskning på följande sätt:

"Ju mer jag forskar om effekter från elektriska och magnetiska fält - desto mindre tycks det handla om el!"

Alltså: problemet är inte elektriskt. Att folk blir sjuka är ovedersägligt. Men det kan vara så mycket annat, menar Hansson-Mildh: dålig arbetsorganisation, pappersdamm, stress och så vidare och ju mer man forskar på EMF desto mindre samband finner man mellan fälten och ohälsa.

Det andra "stora" resultatet av Hansson-Mildhs "forskning" var att eventuell problematik med elektriska apparater och EMF i så fall skulle gälla mycket lågfrekventa fält, den 50 periodiga växelströmmen som är normalt förekommande. Där någonstans kan det finnas ett problem, men det vet vi ännu inte. Mildh hade "forskat" fram följande "linjära" samband:

"Ju högre fälten är - desto mindre tycks påverkan bli. Mina försksexperiment med hönsägg, med råttor med mera visar att de lågfrekventa fälten möjligen kan ha någon negativ inverkan. Men om man succesivt höjer frekvensen så minskar negativ inverkan i motsvarande grad. Höjer man frekvensen upp till Gigahertzområdet så upphör all skadlig inverkan - organismen förefaller inte reagera alls för supersnabba signaler!"

Detta sade alltså docent Kjell Hansson-Mildh som i dagarna just har blivit uppdragsforskare åt - ja just det LM Ericssson, och just på de supersnabba signalerna som Ericssons mobiltelefoner alstrar och som stör både elektriska apparater (hjärt-lungmaskiner på sjukhus, autopiloter i flygplan etc) och människor (ger migrän vid mycket pratande i telefonerna exempelvis).

Den fråga som man bör ställa med anledning av Kjell Hansson Mildh som "forskare" är:

Till slut passade Kjell H-M på att förklara kvicksilvret i tänderna ofarligt. Han håller nu på med en undersökning tillsammans med Tandläkarhögskolan i Umeå att undersöka amalgam i tänderna och exponering framför bildskär: Vi ser inga som helst skadliga samband, försäkrade K. H-M!

Slutligen. K.H-M ombads flera gånger att förklara sig och ytterligare kommentera sitt påstående om att elöverkänslighet egentligen inte handlar om el.

Men Umeådocenten teg envist trots flera uppmaningar!

Föreläsning nummer två höll docent Birgitta Floderius. Hon höll ett klart och tydligt föredrag om sin forskning. Hon visade referenserna för sin forskning (till skillnad från Hansson-Mildh) och sammanfattade överskådligt vad cancerforskarna har kommit fram till på EMF-området. Många oroväckande samband har upptäckts, fram för allt hjärntumörer och blodcancer. Men också andra cancerformer, hudcancer exempelvis, borde vara intressanta att studera, menade Folderius.

Föreläsning tre höll Skyddsingeniör Kjell Isaksson och Kerstin Isaksson (vid företagshälsovården i Linköping). De visade på dels att det är är viktigt att elsanera, ju tidigare desto bättre, att det inte behöver kosta gigantiska summor samt att det är praktiskt genomförbart och lönsamt för företagen att göra det. Det är billigare att folk finns på jobbet och mår bra än att de är hemma och sjuka. Däremot hade makarna Isaksson anammat Socialstyrelsens term "elkänslighet" som de konsekvent använde. Förutom den plumpen ("Elkänslighet" är inte relevant vetenskaplig begrepp när det gäller överkänsliga, endast en Socialstyrelsefloskel) var Isakssons föreläsningar både intressanta och handlingsinriktade.

Den sista föreläsningen höll Professor Birgitta Kolmodin-Hedman vid Huddinge sjukhus. I likhet med Kjell Hansson-Mildh hade hon och Yrkesmedicinska kliniken vid Huddinge Sjukhus ( fram för allt då Bengt Arnetz och Lena Hillert) som nu ska bli en "överkänslighetsklinik" vid Samhällsmedicin syd, de hade inte hittat några särskilda samband med el de heller!

På en publikfråga varför Bengt Arnetz då gick ut i Dagens Nyheter den 2 februari och förklarade att det fanns klara samband mellan el och olika slags hudsymtom exempelvis svarade professor Kolmodin att "Bengt Arnetz har blivit missförstådd, journalisten har vinklat det här så mycket att det inte stämmer. Vi vet ju vad Arnetz egentligen anser, vi jobbar ju ihop med honom sedan flera år tillbaka!"

Inlagt 960322 av Clas Tegenfeldt

Tillbaka till Huvudsidan för FREEDOM CORNER.