Det ligger i samhällsekonomins intresse
att moblanvändningen inte hotas

Lugnande besked
Vi kan lugnt prata vidare i våra mobiltelefoner och med tillförsikt bosätta oss i närheten av basstationer för mobiltelefoni och sändare för radio och teve. Det är nämligen både fysikaliskt och biologiskt omöjligt att de låga nivåer av mikrovågsstrålning som det här är fråga om skulle kunna leda till hälsorisker. Dessa för såväl telekomindustrin som för alla flitiga mobilpratare välkomna besked ifrån professorerna Björn Cedervall, Magnus Ingelman-Sundberg, Robert Nilsson och Hans Wiksell fick alla de som läste DN Debatt den 18 juli.
Men stopp där! Vågar vi lita blint på dessa fyra lärda herrar?
Vid ett symposium på Kungliga Vetenskapsakademin i våras diskuterades just dessa frågor, och svaret därifrån blev att det faktiskt finns vetenskapligt grundade misstankar om att det finns hälsorisker med den mikrovågsstrålning det här är fråga om.
Mats-Olof Mattsson, docent i biologi, rapporterade bland annat om hur forskare i Thessalo-niki i Grekland visat att möss som placerats i burar intill en antennpark fått allt färre ungar och så småningom blivit helt infertila. Denna infertilitet bestod när de flyttats bort från antennpar-ken.
Mattsson refererade också en fallstudie från Bayern i Sydtyskland, där nötboskap fått för-sämrat allmäntillstånd och beteendestörningar och givit mindre mjölk efter att en GSM-mast placerats intill deras betesområde, där det tidigare endast funnits radio- och tevemaster.
Lennart Hardell, professor i onkologi, redovisade en lång rad epidemiologiska studier. En var från Australien 1996 som visade en signifikant ökning, 24 procent, av leukemier hos människor som bodde inom en radie av fyra kilometer från tre radio- och tevesändare. Ökningen var högre bland barn under fjorton år.
En liknande studie gjordes i England 1997, och också där fann man en tydlig överrisk för leukemier för människor som bodde nära en radio- och tevesändare, men i avtagande grad upp till tio kilometers avstånd. För dem som bodde längre bort än en mil från sändaren fanns ingen överrisk.
Hardell presenterade också ett par studier från Frankrike och Spanien som båda visade hur bland annat huvudvärk, trötthet, irritabilitet, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, yrsel och depression var vanligare bland människor som bodde närmare än 300 meter från en bassta-tion för mobiltelefoni än hos en kontrollgrupp som bodde på längre avstånd. Man fann i den spanska studien en korrelation mellan uppmätta exponeringsvärden och symtom. Hardell kon-staterade att dessa studier också ger ett stöd för de elöverkänsligas symtom. Så långt symposi-et.

Det finns också en rad forskare som fört fram förklaringsmodeller för hur de här reaktionerna kommer till stånd. Låt mig ge ett par exempel.
Redan 1978 redogör FOAtidningen i sitt novembernummer i en artikel med rubriken "Mikrovågor påverkar både fysiskt och psykiskt" för ett försök med möss som redan vid mycket låga strålningsnivåer fått allvarliga reaktioner. Forskningsledaren Olle Criborn menar att anledningen kan vara att det uppstår speciella antenneffekter i nervcellerna vid bestrålning, och att detta kan ge en avsevärd ökning av strålningens effekt. Criborns slutsats är att verk-ningarna från mikrovågorna noga bör undersökas.
Den brittiske forskaren Dr G J Hyland har en liknande förklaringsmodell. Han skriver i no-vember 2000 i den brittiska medicintidskriften Lancet om hur människor kan reagera på ytterst låga elektromagnetiska fält, bland annat från mobilmaster, på grund av att människokroppen är ett elektrokemiskt instrument med en enastående känslighet som kan störas av utifrån kom-mande elektriska impulser, i synnerhet om de liknar kroppens egna elektriska system. Möjlig-heten av icke-termiska effekter, dvs effekter som inte beror på uppvärmning, kan bero på lik-heten mellan den utifrån kommande strålningen och den levande organismen, menar Hyland.
All vetenskap är provisorisk och vetenskapliga sanningar kullkastas när man nått ny kun-skap. Ett näraliggande exempel är hur man tidigare betraktade röntgenstrålning som helt ofarlig. I dag omfattas den av stränga restriktioner. Kanske kommer samma sak att ske också vad gäller mobiltelefonin.

Jack Valentin, genetiker och byrådirektör på Statens Strålskyddsinstitut, skriver i "En bok om strålning" (Norstedts 1987) att den biologiska effekten av den icke joniserande strålningen - och dit hör strålningen från mobiltelefoni - är så varierande att det krävs omfattande forskning för att man ska kunna sätta säkra gränsvärden. På grund av bristande kunskaper sätts gräns-värdena endast med tanke på termiska effekter, dvs för att förhindra uppvärmning av kropp-svävnad. Detta skrevs alltså redan 1987, men gäller tyvärr fortfarande.
"Bristande kunskaper" är nyckelord i detta sammanhang. I tidskriften Dagens Forskning nr 11 från maj i år refereras Europeiska Miljöbyråns, EEAs, granskning av fjorton fall av miljöka-tastrofer under 1900-talet. EEA har kommit till slutsatsen att det hör till undantagen att det vidtas åtgärder, när det börjar finnas vetenskapligt grundade misstankar om skadeverkningar. De exempel som ges är bland annat asbest, PCB, freon, utfiskningen av torsk och BSE, dvs galna ko-sjukan. EEA menar att anledningen till dessa sena reaktioner är att forskare inte gärna medger att de har kunskapsluckor och att ett sätt att komma till rätta med det är samarbete mellan olika vetenskapliga discipliner.
EEA varnar också för ett för starkt samröre mellan ekonomiska och politiska intressen när det gäller myndigheternas ansvar för befolkningens miljö och hälsa och ger ett aktuellt exempel på vad ett sådant samröre ledde till när det gällde BSE i Storbritannien. Trots att det tidigt fanns starka misstankar om att BSE kunde överföras till människor ville det brittiska jord-bruksministeriet inte vidta några åtgärder som kunde ha negativa konsekvenser för den brittiska köttexporten eller exporten av ungdjur.

Här kan man ana en parallell till att varningarna för mikrovågsstrålningen för mobiltelefoni i stort sett förklingar ohörda. Var och varannan svensk talar dagligen i mobiltelefon, och master finns i princip överallt, och fler är på gång. Det ligger i samhällsekonomins intresse att mobi-lanvändningen inte hotas. I Sverige går i år inga statliga pengar till forskning inom detta område.
Rigmor Granlund-Lind, fil.kand., litteraturvetare