För någon tid sedan kunde man läsa i tidningarna att
regeringen på Mona Sahlins initiativ skall bilda en aktionsgrupp
som skall hitta på tjänster för den tredje generationens
mobilnät, det som kallas för 3G, för att hjälpa den
krisdrabbade telekombranschen.
Problemet är att man utvecklat en teknologi och förbundit
sig att bygga ett landsomfattande nät utan att ha några vettiga
användningsområden för det. Det är som om man skulle
bygga vägar som inte leder någonstans kors och tvärs i
landet.
För så tycks många se på det nya nätet,
de fattar helt enkelt inte vitsen med det. Dessutom drar man öronen
åt sig på grund av alla larm om eventuella hälsorisker.
För allt fler forskarrapporter pekar på att mikrovågsstrålning
långt under de rekommenderade gränsvärdena faktiskt har
negativa effekter på hälsan: skador på DNA, minskad fertilitet,
ökad frekvens av hjärntumörer och leukemier.
Också personer som i princip friskriver mobiltelefonin från
hälsorisker erkänner att man faktiskt inget vet om effekter på
hälsan på lång sikt. När Rådet för Arbetslivsforskning
lade fram sin slutrapport till regeringen intervjuades en av dem som hade
lett arbetet, och hon förklarade att vi har haft exponeringen för
kort tid för att man redan nu skall kunna se om det finns hälsoeffekter.
Alla är överens om att vi inget vet om långtidseffekter.
Det är också anledningen till att norska, tyska, engelska och
franska myndigheter avråder föräldrar från att låta
sina barn använda mobiltelefon. Borde inte svenska myndigheter följa
deras exempel?
Skall de mest sårbara, barnen, också sluta åka buss?
En japansk forskare rapporterar i The Scientist för hur mobiltelefonerande
i bussar, tåg och tunnelbana kan göra att gränsvärdena
överskrids, om det är många som använder telefonerna
samtidigt.
Men värst är situationen för dem som redan nu blivit
elöverkänsliga. Vart skall de ta vägen när 3G är
fullt utbyggt och det inte finns en enda fläck på den svenska
kartan som är fri från mikrovågsstrålning från
mobiltelefoni?
Också personer som inte anser sig vara elöverkänsliga
har symptom som kan bero på den ökande mikrovågsstrålningen.
I den franska medicintidskriften Presse Medicale redogör professor
Roger Santini för en studie som visar att frekvensen av utbrändhetssymptom
- onormal trötthet, huvudvärk, sömnproblem, koncentrationssvårigheter,
minnesstörningar, depression - står i relation till hur nära
man bor basstationer för mobiltelefoni. Tänk om det är så
att de ökande sjukskrivningarna i stor utsträckning beror på
högfrekvent elektromagnetisk strålning!
Alla rapporter om riskerna med mikrovågsstrålning har också
fått en del bostadsföretag att tveka inför att placera
basstationer på väggar och tak till sina hus. Därför
planerar regeringen att lagstifta om att de skall tvingas att säga
ja. Bryr sig regeringen inte om människors oro, bryr den sig inte
om de elöverkänsliga, bryr den sig inte längre om demokratin
utan går i telekombolagens ledband?
Till yttermera visso tycks regeringen vara kallsinnig till forskning
inom den här området. På ett symposium på Vetenskapsakademin
den 19 april i år upplystes om att inte en enda krona statliga pengar
i år går till denna forskning. En statlig aktionsgrupp skall
alltså hitta på tjänster för att få folk att
satsa på 3G-telekommunikation, det satsar man skattepengar på,
men inte på forskning om eventuella hälsorisker. Är man
rädd för vad forskarna skall komma fram till?
Mona Sahlins och regeringens lösning på telekombranschens
kris är kortsiktig. I stället för att forcera fram 3G borde
man utveckla en teknologi som inte riskerar att skada människor. En
aktionsgrupp med uppgift att planera sådana insatser vore väl
en bättre användning av skattemedel, eller hur, Mona Sahlin?
Rigmor Granlund-Lind, Haninge