12 mars  2003   Hem
Elöverkänsligas Riksförbund - www.feb.se
 Svenska Sidorna

 
ELÖVERKÄNSLIGHET ETT PROBLEM ÄVEN UTOMLANDS
BRÄNNPUNKT
Svenska Dagbladet  96 09 25

Professor Sture Liden skriver i Svenska Dagbladet den 2:e september "att elkänslighet i den mer epidemiska form som vi sett i Sverige inte tycks förekomma i andra länder". Han tvivlar på uppgifter om att problemen är stora även utomlands och vill få detta verifierat. Först en protest mot Sture Lidens tillspetsade uttryck "mer epidemisk form":
Det ligger ingenting förvånande i att problemet uppmärksammats mer i Sverige än i andra länder. Vi har bland annat starka fackliga organisationer, anställningstrygghet förenad med ett rehabiliterings-ansvar för arbetsgivaren och, inte minst, en allmän öppenhet. I detta fall är de drabbade dessutom oftast tjänstemän med god förmåga att göra sig hörda. Det är en ny företeelse i arbetsskadehistorien.

Den svenska öppenheten kontrasterar mot förhållandena i USA. Nyligen inträffade där att en anställd frågade sin arbetsgivare om det kunde vara farligt med de elektriska och magnetiska fälten från en bildskärm. Det blev avsked på stubinen! Bara att gå hem. Något sådant skulle inte kunna förekomma här. Här kan man inte i längden sopa problemen under mattan, även om tappra försök görs på olika nivåer, bland annat inom läkarkåren. 

Det finns nu ett globalt nätverk av föreningar för elöverkänsliga. De förekommer i Norge, Danmark, England, USA, Australien, Kanada, Tyskland och Frankrike. Nya föreningar är på gång i Finland och på Island. Enligt ett TV-team som nyligen besökte Sverige finns ett stort antal elöverkänsliga i Japan.

Föreningen för El- och bildskärmsskadade är den äldsta och största föreningen med tvåtusen medlemmar. Det har kommit så många förfrågningar från utlandet att man tvingats utse en speciell person att enbart hantera de utländska kontakterna. En WEB-site finns även numera på INTERNET:http://www.feb.se/

I breven till föreningen kan man se att symptombilden utomlands är densamma som här. De drabbade är också isolerade med sina problem och möts av oförståelse. Men de söker envetet efter förklaringar till de underliga symptom som de upplever efter arbete med datorer eller kontakt med lysrör och mobiltelefoner. Man kan anta att det är en mycket liten del av de drabbade som lyckats komma i kontakt med vår svenska förening och att antalet personer med elöverkänslighetssymptom utomlands är mycket stort.

Vi har ett intressant utbyte med de utländska föreningarna. I Australien har t.ex ordförande i läkarförbundet, enligt ett brev som vi tagit del av, uttryckt stor oro över de nya mobiltelefonmasterna liksom hälsoriskerna med mikrovågor, speciellt för barn. Denne läkare talar om en "tidsinställd bomb".

Antalet elöverkänsliga i Sverige och den övriga världen är svår att ange då det inte finns en officiell registrering. Arbetslivsinstitutet har i olika sammanhang talat om att det kan röra sig om över tio tusen personer bara i Sverige. Det finns säkert en och annan som säger sig lida av elöverkänslighet som inte gör det. Alla sjukdomsområden har sina simulanter. Men det som professor Liden upplever som epidemi är nog bara sunda reaktioner från människor som vill bli tagna på allvar.

Professor Liden tycks inte ha observerat att socialstyrelsens på senare tid fjärmat sig från sin egen expertgrupp på elektromagnetiska fält. Numera tillstyrker socialstyrelsen bidrag för elsanering och har vid flera tillfällen slagit fast att:"det är inte rätt att rikta intresset mot en enda tänkbar faktor, vare sig enbart elektriska och magnetiska fält, eller enbart psykologi"

Professor Liden efterlyser också "kontrollerade expositioner" i de elöverkänsligas egen hemmiljö. Han finner att de elöverkänsliga inte varit intresserade. De har faktiskt deltagit i ett dylikt projekt lett av professor Per-Arne Öckerman. Han fann att de elöverkänsliga efter exponering hade nedsatt immunförsvar och sämre försvar mot fria radikaler. Men dessa resultat liksom försök ledda av dr. William Rea i Dallas, som visade att elöverkänslighet är en realitet, har tigits ihjäl. Hela problemet bör tigas ihjäl enligt professor Liden i ett TV-program häromåret. 

Lär vi oss aldrig av historien? Alla miljösjukdomar, och elöverkänslighet är en av dom, har haft sina uthålliga förnekare. Vem kommer ihåg professor XX som in i det sista förnekade att asbest var en hälsofara? Han är bortglömd. Vi kommer inte ihåg honom. Det enda vi minns är att asbest är farligt.

Leif Södergren

Ansvarig för utlandskontakter
FÖRENINGEN FÖR EL-OCH BILDSKÄRMSSKADADE