DEBATT-inlägg Miljömagasinet
Göteborg 25 augusti 2000
 

Vi under några år läst den ena artikel efter den andra om ”utbrändhet”. En helt ny vokabulär har utvecklats. Journalister, gräver sig ned i problemet och agerar mer som professionella gråterskor än undersökande journalister. Sällan frågar man  sig kreativt vad som hänt i vår närmiljö de senaste tio åren. Ingen tycks intresserad av den osynliga bakgrundsstressen vi alla är utsatta för - elektrosmogen. Den kan nämligen göra oss extra stresskänsliga.

Vi upplever oss som mycket sofistikerade individer, men biologiskt sett är vi inte annorlunda än stenåldersmänniskan. Vi har inget utvecklat skydd mot miljögifter eller  den totala exponeringen av radio och TV-vågor, radar och mikrovågor från mobiltelefoner, som utomlands kallas för elektrosmog. Vad får oss att tro att vi automatiskt är resistenta mot sådan strålning? Elektrosmog är osynlig och svår att greppa. Den ökar med varje ny radio/TV sändare, digital sändningar och användningen av varje nysåld mobiltelefon.  Den kan vara ansvarig för den oförklarliga ökningen av allergier och den nya utbrändheten.

Professor Henry Lai från USA har vid besök i Göteborg beskrivit hur mikrovågor från mobiltelefoner har samma funktion ur stressynpunkt på kroppen som högt ljud. De osynliga mikrovågorna från mobiltelefoner som vi inte ser, men som går rakt igenom våra kroppar, skulle kanske vara orsaken till att vi inte klarar av ett ”normalt” stressigt arbete eftersom kroppen varken vi vill det eller ej, upplever mikrovågorna som ”stress”, som om vi hela tiden är utsatta för ett högt ljud. Och högt ljud, det vet de flesta, att man inte tål en längre tid. Detta kan kanske förklara s.k. utbrändhet eftersom enbart vårt höga arbetstempo,  knappast kan förklara denna nya  farsot.. Det måste finna någon annan faktor.  Äldre människor ställer sig frågande till  detta nya fenomen, nog jobbade de hårt de också, och dessutom på lördagar och semestern var inga sex veckor, men de blev minsann inte utbrända. Men dessa äldre, arbetade och levde inte i den ”stressande” elektrosmog  vi gör.

Barn är känsligare än vuxna och drabbas hårdare av elektrosmogens effekter eftersom de har lägre kroppsvikt. Våra barn är våra varningsklockor. Om journalisterna bara lyssnar, finns det gott om varningsklockor:

I Svenska Dagbladet 25 oktober 1999 skrev man att antalet barn som drabbas av den svåra taminflammationen Crohns sjukdom har ökat i Sverige liksom i bl.a. Storbritannien och Kanada. ”Förklaringen till förändringen kan eventuellt vara att Crohns sjukdom uppvisar samma mönster som diskuteras för allergi och astma säger Johan Askling, forskare vid karolinska Institutet…Båda ger upphov till inflammationsprocesser och berör alltså immunförsvarets sätt att arbeta.”

En intressant förklaring till astma (och därmed kanske Chrohns sjukdom) kommer från Dr. John Holt   på  The Microwave Therapy Center i Australien. Han anser att det finns ett samband mellan radiofrekventa fält dvs elektrosmog  och astma. Han anser att mikrovågor från mobiltelefoner förorsakar en dubblering av histaminer. Hans teori är intressant då det inte är de länder med sämst luft som har mest astma, utan de länder med mycket elektronik som har mest astma. Snart har vartannat barn någon form av allergi och problemen har ökat i takt med den elektromagnetiska nedsmutsningen.

GT/ Expressen skrev 22 november 1999 : ”Forskarlarm: Tonåringar stressas sönder…Den danske psykiatern Gideopn Ziotnek anser att vi stressar sönder tonåringarna. Hjärnan förtvinar av stress. Unga kan få intellektuella och emotionella störningar, varnar han”. I GP skrev man dagen innan: ”En studie bland närmare tusen sjuåriga skolbarn i Göteborg visar att 13 procent av barnen med normal hörsel upplever tinnitus. Detta kan vara ett tecken på social stress.”

Men  min reaktion är: är det verkligen social stress? Har vi ändrat vårt sociala beteende så mycket? Det som däremot radikalt ändrats, är  strålningen från mobiltelefoner, digital  radio och TV, som totalt bidragit till en kraftig ökning av elektrosmogen.

I detta sammanhang är det värt att notera att under 1994-96, under en tid när alltmer unga i Sverige börjat använda mobiltelefoner, har det skett en fördubbling av utskrivna recept för sömnmedel till unga kvinnor mellan 15-24 år. Samtidigt har utskrivningen av antidepressiva medel till samma grupp unga människor ökat med 40% (Dagens Eko 991004)

Finns det då ingen som fattat galoppen? Jo,  i  GP 13 december 1999 skriver man att cancer i munhålan drabbar allt fler och allt yngre. Det har inte med snusning att göra frramhävs det i artikeln utan: det ”faktum att allt fler av oss lever i en strålningsintensiv miljö med icke  joniserande strålning från mobiltelefoner, datorer och bilar, ger näring åt tanken att något nytt inslag i miljön skulle kunna förklara att tendensen ser ut likadan i hela världen”  Detta berättar docent Staffan Edström tumörkirurgisk chef vid öron, näs och halskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Denna kloka man tycks vara den första som förstått att vår miljö med den ökande elektrosmogen, faktiskt har en påverkan på oss människor. Många journalister låter sig i kör, bekvämt snyfta och begråta en alltmer stress, cancer och allergi - sjuklig  befolkning. Utan att söka efter orsaken - som kan finnas ibland dom, nämligen elektrosmogen. Tänk bara på asbestens höjdpunkt, när var och varannan husägare  glatt smäckte upp underhållsfria asbestplattor på sina hus. Idag behandlas plattorna  som farligt gods och plockas försiktigt ned av män i skyddsdräkter. Entusiasmen för asbest, ”framtidens” byggmaterial, påminner om dagens ohejdade entusiasm för mobiltelefoner. Lämmeltåget har satts i rörelse, de varnande rösterna hörs knappt.. Men varningar har funnits länge. Kära journalister: Sluta gråta och börja lyssna!

Leif Södergren
Ansvarig för utländska kontakter på FEB (Föreningen för El-och Bildskärmsskadade)