Elöverkänslighet - vad innebär det?

INLEDNING

Att inte kunna vara på sin arbetsplats och utföra sitt jobb.
Att inte kunna åka bil, tåg eller buss.
Att inte kunna besöka post, bank, apotek eller ens sjukhus!
Att inte kunna handla, laga mat, besöka vännner eller tala i telefon.
Att inte ens kunna vistas i sitt hem utan att bli svårt sjuk.

Det är verkligheten för tusentals elöverkänsliga i vårt land idag.

Elöverkänslighet är ett växande problem som vetenskapen hittils i huvudsak står undrande inför. De värst drabbade tvingas lämna sina familjer och fly till obygden för att leva under primitiva förhållanden. Det finns ingen känd medicinsk bot utan långtids- och livstids- sjukskrivningar med personligt lidande och stora kostnader för samhället blir följden.

HÄLSOEFFEKTER AV EL

Från början bedömdes hälsorisker förknippade med lågfrekventa fält som mycket osannolika. En vändpunkt kom 1979 när Wertheimer och Leepers rapport om överrepresentation av barnleukemi i närheten av transformatorer presenterades. Ett flertal studier har därefter genomförts och misstankarna har bland annat styrkts i studier gjorda av Feychting & Ahlbom 1992; Floderus 1992; Lindbohm 1992. Idag betraktas det som vederlagt att magnetfält över 0.2uT ger förhöjd risk för vissa cancertyper, medan övriga effekter av lågfrekventa fält är omdebatterat.

Däremot är biologiska effekter väl undersökta vad gäller radiofrekventa fält, från några MegaHertz (MHz=miljon svängningar per sekund) till ett antal GigaHertz (GHz=miljard/sekund) uppe i mikrovågsområdet. I dagsläget tycks de biologiska effekterna av elektromagnetiska fält vara bäst experimentellt vederlagt för ögon, könsorgan, nerver, hormoner, metabolism, blod och cirkulation. Se vidare tex "Biologiska effekter av elektromagnetiska fält inom radiofrekvens och mikrovågsområdet" av Kjell Hansson Mild et al. Däremot går debatten vidare om riskerna med denna biologiska påverkan.

Debatten på senare tid främst kretsat kring bildskärmar till datorer. Många anställda klagar över hudproblem, huvudvärk, synproblem, mm. i samband med intensivt bildskärmsarbete. Den formliga explosionen av datorers användning har tvingat fram en hel del undersökningar på området, men kunskapsläget är fortfarande mycket bristfälligt. Se vidare tex "Sjuk av bildskärm" av Gunni Nordström et al. TCO (1991) och SWEDAC (1990) har publicerat mätnormer och rekommendationer för frivillig provning av bildskärmer (se tabell i appendix). Dessa rekommendationer bygger dock inte på vetenskapliga fakta om biologisk påverkan utan enbart empiriskt på vad som var ekonomiskt rimligt med tillgänglig teknik vid denna tidpunkt (första revisionen av rekommendationerna togs fram 1986-1987).

Enligt en "Hearing" hos Kunliga Vetenskaps Akademin (KVA1992) finns det källor som visar att cirka 1% av alla kontorsarbetare aktivt söker hjälp för besvär som kan härröra från elöverkänslighet. I enkätundersökningar uppger mellan 5-10% av alla kontorsarbetare att de har hudbesvär.

WHO 1987;1990 anger att många besvär förknippas med arbete framför bildskärm, bland annat obehag från skelettmuskulatur, ögon och synproblem, stressrelaterade problem, och strålningsproblem.

SCB anger att en tredjedel (1/3) av samtliga arbetstagare i Sverige 1989 använde en dator i arbetet! Det är rimligt att anta att siffran torde vara högre idag.

VAD ÄR ELöVERKÄNSLIGHET?

Idag finns det inga erkända metoder att vare sig med en undersökning eller provokationsstudie avgöra om en patient har besvär av el eller inte.

Svårigheten för en läkare att idag ställa diagnosen "elöverkänslig" är betydande. Symptomen är diffusa och förekommer i många andra sammanhang. Vissa cellförändringar i huden hos en person med bildskärmsproblem är dock unika och skulle kanske i framtiden kunna ge en diagnos.

Några läkare har intagit den bekväma inställningen att besvären inte existerar och gett sitt "expertutlåtande" att det är psykosomatiskt. Detta är en konstig inställning eftersom hudbesvären brukar synas för blotta ögat. Det är vetenskapligt fastlagt att det /existerar/ biologiska effekter av elektromagnetiska fält, däremot vet man inte hur detta sker eller hur stor riskfaktor det innebär.

De flesta bildskärmsskadade kan ange en tidsperiod när besvären startade, oftast i samband med byte av bildskärm till en nyare modell eller i samband med förändrade arbetsuppgifter. Många personer relaterar bestämt sina symptom till vissa apparater eller miljöer. Mår man dåligt de dagar man jobbar med bildskärm men bra annars så faller det sig naturligt att peka ut vad man inte tål. Det är mycket besvärligare för en mer allmän elöverkänslig person då kanske endast en lång semester gör att man mår bra, hur skall man då kunna peka på VAD man mår dåligt av i sin vardagsmiljö? Hjälp till evakueringsbostad kan behövas.

Det är med andra ord oftast patienten som ställer diagnosen "elöverkänslig" utifrån sin erfarenhet om besvären, och läkaren får se som sin uppgift att utesluta andra orsaker.

LIVSKVALITET

Det innebär en lägre livskvalitet att inte kunna röra sig normalt i samhället! Rörelsehandikappade har fått handikappanpassade dörrar, toaletter, hissar, ramper etc. Ett besök hos bekanta kan innebära en plåga. Att ordna skolgång för en elöverkänslig person är ett knepigt problem! En elöverkänslig har problem med att handla mat och kläder, besöka banker, post, apotek, bibliotek, myndigheter, och till och med sjukhus!!!

Att inte kunna köra bil själv eller kanske inte ens kunna åka med inkränktar idag allvarligt på livskvaliteten! Allmänna transportmedel är oftast en ren plåga. En god elmiljö kräver att man bor på landet och därmed blir beroende av bil...

Att inte kunna se på TV, varken nyheterna, filmer eller video ger en lägre livskvalitet.

Vad händer nu?

Inget händer om ingen gör något. Enkel och gammal sanniug.

Det DU kan göra är att lära dig mer om fenomenet, prata med folk som är eller kanske håller på att bli elöverkänslig. Påverka fabrikanter och inköpare, det finns ingen sämre affär än att köpa dåliga grejor! Ett fåtal sjukskrivningsdagar och den där "billiga" monitorn är plötsligt mycket dyr...

Acceptera inte en dålig arbetsmiljö! Mår du dåligt våga säga det och driv dina krav.

Gå med i FEB. Arbeta i FEB för en bättre elmiljö.

Skrivet av Clas Tegenfeldt, 1994

Written 940914 by Clas Tegenfeldt