Elarbetsskadad-Elöverkänslig
Hur lever man då?
Resultat från en
enkätundersökning
genomförd i december 1993.
Lokalföreningen för El- och Bildskärmsskadade/FEB
VÄST
Britt-Marie Rosell
Februari 1994
Förord
Att informera om elöverkänslighetsproblemen
utifrån drabbades egna kunskaper och erfarenheter är viktigt
för att ge andra människor möjligheter att i ett tidigt
skede kunna tolka signaler på denna typ av överkänslighet
både hos sig själva och hos andra personer i omgivningen som
kan behöva hjälp och insikt vad det handlar om.
Omgivningens stöd är ovärderligt
i en svår situation som denna. Bekräftelsen att detta har hänt,
har kunnat hända, är för den nydrabbade det allra viktigaste
just då. Därefter kommer insikten om att man kan göra åtskilligt
för att förbättra situationen. Det ger tillförsikt
för framtiden. Och detta är nödvändigt för dem
och för omgivningen.
Mod - kraft - energi - envetenhet - och åtskilligt
med sunt förnuft. Detta krävs inte bara av den som drabbats utan
av hela den drabbades familj.
Det är min förhoppning att man, när
man tagit del av denna sammanställning av 100 elöverkänsliga
västsvenska personers erfarenheter, skall kunna agera med sunt förnuft
och med medmänsklighet då sådana insatser behövs.
Mölnlycke 1994-02-11
Britt-Marie Rosell
Bakgrund
I slutet av 70-talet började det dyka upp -
detta vårt senaste stora arbetsplatsproblem - elöverkänslighet.
Människor som till att börja med fick hud- och ögonskador
i samband med datorarbete i arbetsmiljön. De skadade blev fler och
fler. Symptomen likaså.
Arbetsmiljöinstitutet uppskattar idag antalet
elöverkänsliga till mellan 1.500 och 20.000. Föreningen
för El- och Bildskärmsskadade, FEB, har idag c:a 2.000 medlemmar.
Men - mörkertalet av elarbetsskadade människor är stort.
Man försöker i det längsta att dölja sina besvär.
Bidragande orsaker till detta skulle kunna vara den besvärliga situationen
på arbetsmarknaden, rädslan för möjlig utslagning
på arbetsplatsen, andras misstankar om att man fått psykiska
problem m.m. Den tveksamhet som idag råder i samhället vad gäller
elöverkänslighet beror nog till stor del på att forskarna
ännu inte vetenskapligt lyckats bevisa or sakerna till problemen.
Kontakter med drabbade människor och med
forskare utomlands, t.ex. i USA, Tyskland, England och Danmark, visar på
att problemen finns också där. Att bli elöverkänslig
är alltså inte enbart ett svenskt fenomen.
El- och Bildskärmsskadade - det rör
sig om två olika grader av skada:
-
Bildskärmsskadade - d.v.s. människor som
har fysiska problem vid bildskärmsarbete, medan den övriga tillvaron
fungerar i stort sett normalt för dem.
-
Allmänt elöverkänsliga människor
(de flesta av dem med fysiska problem vid bildskärmsarbete) som utvecklat
en allmän överkänslighet för elektriska/magnetiska
fält. En överkänslighet som påverkar hela tillvaron:
I bostaden - på arbetsplatsen - i samhället över huvud
taget.
FEB Väst - lokalförening inom Föreningen
för El- och Bildskärmsskadade - bildades i november 1992. Lokalföreningen
har idag c:a 250 medlemmar från Älvsborgs, Hallands samt Göteborgs
och Bohus län.
I december 1993 besvarade 100 personer en enkät
från FEB Väst - en enkät framtagen i avsikt att belysa
elöverkänsliga personers situation idag. Nedan redovisas en sammanställning
av svaren.
79 kvinnor och 21 män (15 från N-län,
60 från O-län och 25 från P-län). Genomsnittsåldern
ligger på 47,5 år. 65 % var gifta eller sambo. Man hade i genomsnitt
2,1 barn. 65 % boende i villa/radhus/kedjehus.
Människor i olika åldrar och yrken
som berättar om hur man lever som elöver känslig idag, medan
man väntar på samhällets bekräftelse - accepterande
av fenomenet elöverkänslighet. En bekräftelse som bl.a.
rent praktiskt skulle innebära att man får ekonomisk hjälp
vid elsanering av sin bostad, att arbetsskador erkänns - och i detta
fall oerhört viktigt - att man förebygger skador av detta slag
- att man snabbt ser över arbetsmiljön då människor
börjar få fysiska problem på arbetsplatsen.
Man måste förhindra att ännu fler
människor drabbas - särskilt då på grund av att man
inte sätter in åtgärder i tid eller i tillräcklig
omfattning.
Metod
Eftersom elöverkänsliga personer många
gånger har svårt att tala längre stunder i telefon så
kändes valet av undersökningsmetod enkelt. Nedskrivna frågor
att kunna besvara då man orkade med detta. Att fylla i enkätens
36 frågor kan ha tagit många, långa stunder.
Frågor om ålder, kön, insjuknandeår,
civilstånd, typ av bostad och huruvida man arbetar eller är
sjukskriven inledde enkäten.
Därefter följde frågor om hur
man uppmärksammade problemen, vad som orsakade dem, vilka symptom
man fått, vad som varit svårast att hantera. Har ekonomin förändrats?
Hur reagerar läkare, skyddsingenjör, människor på
arbetsplatsen, vänner, omgivningen? Har man någon att tala med?
Har familjen någon att tala med? Har man fått någon hjälp?
Hur var det då man var som sjukast? Har man lyckats förbättra
sin situation - bostadsmässigt, arbetsmässigt, socialt?
Frågorna ställdes för att ta reda
på hur elöverkänsliga människor klarar av vardagen.
Har man några "gemensamma nämnare"
- likartade symptom? Forskar forskarna på just detta? Eller kan enkätsvaren
här leda dem in på andra spår i sin forskning?
Enkäten sändes ut en gång - utan
påminnelse - eftersom jag vid det datum då enkätsvaren
skulle vara insända (1993-12-10) hade fått in 100 svar. Detta
tal kändes som ett lämpligt jämförelsetal att arbeta
med.
Svaren är bearbetade manuellt. Ihopräknade
och nedskrivna på manuell maskin, eftersom det är de enda möjliga
redskap den elöverkänsliga undersökaren kan arbeta med i
dag. Inger Ahlström, Institutionen för patologi, Allmänna
Sjukhuset, Malmö, har varit behjälplig med datautskrift av rapporten.
Rubriktexterna i sammanställningen är
i de allra flesta fall likalydande som frågorna i enkäten.
Syfte
Syftet med enkäten har varit att försöka
hitta så många gemensamheter som möjligt för att
på detta sätt påvisa t.ex. källor till problem. Gemensamma
orsaker, platser där problem uppträder, symptom m.m. för
att på detta sätt försöka bidra med svar på
ett antal frågor såsom: När - Var - Hur har ni drabbats?
Vad kan man utläsa ur många människors
likartade svar? Kan vi på detta sätt bidra till "aha"-upplevelser
hos dem som på olika sätt försöker lösa problemen
med vad som orsakar elöverkänslighet, hur det utvecklas, kan
lindras m.m.
Syftet är också att påvisa att
de många praktiska problem som föreligger kan i många
fall avhjälpas till viss del. Elsanering t.ex. har förbättrat
situationen för åtskilliga elöverkänsliga människor.
Här finns möjligheter till rehabilitering.
Arbetar/sjukskrivna m.m.
-----------------------------------------------------------
Män Kvinnor Antal Ålder (yngst/äldst)
-----------------------------------------------------------
Arbetar 1/1 13 11 24 (27-58)
3/4 - 2 2 (46-49)
1/2 1 8 9 (31-54)
-----------------------------------------------------------
Arbetar 14 21 35 (27-58)
Arb.lös pga e.ö - 1 1
Sjukskrivna 4 20 24 (33-57)
Sjukbidrag 2 18 20 (39-58)
Sjukpension 1 8 9 (40-62)
Förtidspension - 7 7 (60-64)
Ålderspension - 4 4
-----------------------------------------------------------
Totalt 21 79 100
-----------------------------------------------------------
Att förtidspensionera en 35-åring med
180.000 kr i årslön kostar 11,8 Mkr. Man räknar med produktionsbortfall
(6 Mkr), förlorade skatter och avgifter (2,5 Mkr) samt ATP (3,3 Mkr).
Källa: TCO-Tidningen nr 26/93.
10 st förtidspensionerade 35-åringar
enligt ovan kostar: 118 Mkr.
Också sjukvårdens kostnader för
en elöverkänslig person med ett antal fysiska symptom/skador
bör medräknas i en totalkostnad för samhället. Många
gånger är detta "onödiga" kostnader, eftersom många
av de fysiska besvären lindras genom elsanering. Att omfördela
sjukvårdens kostnader i dessa fall till miljösaneringshjälp
åt de elöverkänsliga är inte bara ekonomiskt lönsamt
på lång sikt - det är också ett sätt att förhindra
mycket fysiskt lidande.
Man bör ha ovanstående siffror i åtanke
när man räknar på hur mycket elsanering för drabbade
människor kostar. Det handlar då om några tiotal tusen
kronor upp till kanske några hundratal tusen kronor för att
skapa en acceptabel boende- och arbetsmiljö för svårare
elöverkänsliga personer. Människor som då får
möjlighet att rehabilitera sig till ett någorlunda drägligt
liv.
Vad orsakade Dina problem?
Drygt 80 av 100 personer uppger i enkäten att
deras fysiska besvär debuterat i deras arbetsmiljö - vid dataarbete,
vid intensivt dataarbete, vid byte av dator, i starkt elektrifierad miljö.
Övriga maskiner i kontorsmiljön har också uppgivits ge
besvär. Man räknar upp laserskrivare, kopiator, telefon, telefax,
kabelhärvor, elcentral - och lysrör.
En person skriver att: "Skyddsingenjören
påpekade att det fanns lysrör nog för tre kontor".
Påfallande likartat beskrivs hur man uppmärksammade
sina problem. Det som skiljer beskrivningarna åt är den tid
det tog innan man insåg situationen. På endast några
dagar har några människor utvecklat allmän elöverkänslighet,
medan det största flertalet ändå känt av sina fysiska
besvär under en längre tid. Besvär som först försvunnit
under kvällar, helger och så småningom under semestrar,
d.v.s. efter en längre bortavaro från arbetsmiljön. Det
har dock tagit allt längre tid för att uppnå besvärsfrihet.
Och - till slut - så lever man ständigt med besvären. För
många människor uppstår också allt fler symptom.
Nedan följer några slumpvis utvalda
svar på frågan: "Vad orsakade Dina prob lem?"
-
Under en period av tre månader uppkom och tilltog
bl.a. följande symptom: utslag på hals, bröst, händer,
underarmar, klåda, metallkänslighet, stickningar, domningar,
yrsel, ledvärk, abnorm trötthet. I början kom symptomen
på eftermiddagarna (jag jobbar vid dator). Efter tre månader
kom symptomen efter fem minuters vistelse i mitt arbetsrum. Kunde ej vistas
nära mitt kylskåp; fick utslag av TVn o.s.v. Allt skedde vid
det stadiet tämligen direkt. Då insåg jag att elöverkänslighet
var ett lämpligt epitet.
-
Problemen kom smygande: Huvudvärk, nästäppa,
ibland yrsel/illamående, koncentrationssvårigheter - var jämt
trött. Problemen blev akuta hösten 1989. Höger ansiktshalva
blev blossande röd. Det brände och sved. Höger öga
blev rött och fullt av små sår. Höger öga rann.
Det kliade och stack i händerna. Små blåsor på handryggarna
- de kändes svullna. Började då misstänka att besvären
berodde på datorn som jag hela tiden haft på höger sida.
-
Uppstod från den ena dagen till den andra.
Tålde ej bildskärm och lysrör. Två dagar senare ej
telefon.
-
Stickningar, klåda i ansiktet vid bildskärmsarbete.
-
Svår huvudvärk, muskel- och ledvärk,
yrsel, illamående, kraftig ljuskänslighet - största symptomen
vid bildskärmsarbete.
-
När 8 sekreterare samtidigt - vid datorbyte
- fick ögon- och/eller hudbesvär.
-
Yrsel/illamående, huvudvärk, trötthet,
koncentrationsproblem - kom smygande.
-
Yr, darrig. Röd i ansikte och på hals.
Förvärrades på arbetet.
-
Trött. Torr i munnen. Kraftiga hudproblem -
kändes brännskadat.
-
Svullna, irriterade ögon. Brännande röd
hud i ansikte, på hals, på bröst. Kramp i muskler.
-
Sveda i ansikte och på händer. Metallsmak
i munnen. Snuva och nästäppa.
-
Kraftigt ljuskänslig.
En del personer uppger att man har besvär, rodnad,
domningar m.m. på ena kroppshalvan. Man härleder besvären
till påverkan av maskinutrustning, lysrör m.m. som man haft
nära sig - nära den sida av kroppen som påverkas mest.
Beskriv Dina problem
Man uppger flertalet symptom. Vid några stickkontroller
har framkommit att man haft ännu fler symptom än vad som uppgivits
då man varit som sjukast. Praktiska åtgärder såsom
elsanering av bostad och arbetsplats har i många fall reducerat antalet
symptom. Symptom som dock kan uppträda igen i eller efter vistelse
i icke elsanerad miljö.
100 personer har här tillsammans uppgivit
525 symptom (många likartade sådana).
Nedanstående sammanställning visar
att symptom vid bildskärmsproblem och vid allmän elöverkänslighet
inte enbart omfattar hud- och ögonproblem som man idag forskar på.
T.ex. uppges här att antalet symptom från nervsystemet är
31 % att jämföras med hud 19 % och ögon 7 %. Forskning saknas
på bl.a. hjärta, cirkulation, luftvägar, muskler/leder
m.m. En utökad, allsidig forskning, är alltså nödvändig
för att man skall kunna se helheten av problemen.
-----------------------------------------------------------------------
Antalet upp- % av totalt antal Forskning pågår
givna symptom uppgivna symptom samb. med elök
-----------------------------------------------------------------------
Nervsystemet 162 31
Hud 99 19 *
Allm sjuk.känsl 81 15
Ögon 38 7 *
Hjärta/cirkul. 34 6
Luftvägar 21 4
Muskler/leder 43 8
Mage/tarm 26 5
Munhåla 13 3
Övriga organ 8 2
-----------------------------------------------------------------------
Sammanlagt 525 100
-----------------------------------------------------------------------
Indelningen i olika grupper av symptom har granskats
av Helge Löfberg, spec.-läkare i patologi och hud, docent, lektor
Lunds Universitet.
Specificering av uppgivna symptom
* Antal personer som uppgivit besvär/symptom
NERVSYSTEMET Antal* Antal*
--------------------------------------------------------------
Neurologiska besvär 2 Koncentrationsproblem 36
Nervsmärtor 1 Utbrändhet 1
Darrighet 2 Dåligt närminne/minnes-
Yrsel 37 svårigheter 18
Svimningsanfall 2 Inlärningsproblem 1
Blockering i hjärnan 2 Sömnsvårigheter 7
"Explos.känsla i huvu." 1 Onormal irritation 1
Koordinationsproblem 2 Allmän olust 1
Migrän 1 Deprimerad 2
Domningar 10 Dålig stresstålighet 5
Stickningar 25 Hyperstressad 1
Ljudkänslig (ex. radio) 2 ---
Nedsatt luktsinne 2 162
HUD Antal* ALLMÄN SJUKDOMSKÄNSLA Antal*
OCH HUVUDVÄRK (EJ MIGRÄN)
----------------------------- -----------------------------
Sveda/rodnad (ansikte,
hals, arm, ben, fot) 28
Rodnad/svullnad ansikte 3 Huvudvärk 16
Utslag (1 p = vätske- Stark trötthet 37
fyllda kliande) 3 Dåsighet 1
Klåda 10 Matt/Kraftlöshet 9
Rödflammighet 9 Tryck på/i hjässan 3
Brännkänsla i huden 28 Krampkänsla i hjässan 1
Hetta i ansikte (1 p = Tryck över tinningarna 2
glödande rött) 3 Frossa 1
Hudproblem 7 Hetta/frossa 4
Röda utslag underarmar Influensakänsla (blir ej
(vid anv av räknemask.) 1 infl.) 3
Eksem 2 Inflammationer 2
Eksem m vattenfyllda Smärta mellan nyckel
blåsor 1 benen 1
Bölder 1 Brännkänsla i kroppen 1
Håravfall 2 ---
Hud vid öronens ytter- 81
delar svullen, röd,
stickande 1
---
99
Specificering av uppgivna symptom (forts.)
* Antal personer som uppgivit besvär/symptom
ÖGON Antal* HJÄRTA/CIRKULATION Antal*
----------------------------- -----------------------------
Ögonbesvär 24 Blodtrycksfall 1
Dimsyn 1 Högt blodtryck 1
Synen försvann (senare Uppsvällda ådror 1
näthinneavlossning) 1 Svullna händer/fötter 2
Blåsor på näthinnan 1 Ödem benen 3
Högt tryck 1 Svullnad i kroppen 1
Ljuskänslig 8 Hjärtarytmier 2
Blodkärlsbristning i öga 1 Hjärtbesvär 3
Sticker (nålstick) i ögat Hjärtklappning 16
--- Dubbelslag 1
38 Tryck, tryck-kyla
över bröstet 3
---
34
LUFTVÄGAR Antal* MUSKLER/LEDER Antal*
----------------------------- -----------------------------
Svullna, blödande näs- Värk- muskel/ledvärk 30
slemhinnor 1 Stelhet 2
Slemhinnebesvär 3 Kramper 6
Halsbesvär 1 Spänningar 2
Heshet 1 Svullna leder 1
Allergisymptom (nysning, Ryggbesvär 2
hosta, snuva, ---
heshet) 4 43
Tappat rösten 1 MAGE/TARM
Torra stämband 1 Illamående, kräkningar 19
Andningssvårigheter 5 Mag/tarmbesvär 7
Irriterade slemhinnor 2 ---
Stark torrhosta 1 26
Slembildning hals 1
--- ÖVRIGA ORGAN
21 Infektionskänslighet 1
Sköldkörtelvärk 1
MUNHÅLA Ont över njurar/ägg-
Metallkänslighet 1 stockar 1
Värk i tänder 2 Ont i lymfkörtlar 1
Oral galvanism 1 Bullerkänslig (örat) 2
Törst 2 Öronsus 1
Sväljbesvär 2 Öronvärk 1
Tungsveda 2 ---
Blåsor och sveda i mun 1 8
Bläcksmak 1
Muntorrhet 1
---
13
Vilken diagnos har Du fått?
40 personer uppger en diagnos som beskriver att patientens
besvär är att hänföra till elöverkänslighetsbesvär.
Ibland en klar diagnos - ibland en mycket tveksam sådan men ändå
på något sätt hänförande till elöverkänslighetsproblem.
Några exempel på sådana diagnoser är:
-
Elöverkänslighet
-
Lindrig elöverkänslighet
-
Misstänkt elöverkänslighet
-
Elallergi
-
Någon hudsjukdom samt (elallergi)?
-
Patienten påstår att hon är elöverkänslig
-
Kvicksilverförgiftning och elöverkänslighet
Övriga 60 personer har fått symptom som
diagnos, exempelvis:
-
Muskelvärk
-
Uttröttningsreaktion
-
Hudbesvär - trötthet - huvudvärk
-
Trötthet - värk - överkänslig
-
Värk
-
Huvudvärk - illamående - nästäppa
- eksem - colon irritable
-
Mångårig värkproblematik - muskelvärk
- muskelinflammation - spänningshuvudvärk
-
Hudproblem av okänd art
-
Trötthet - yrsel - illamående
-
Muskelvärk - ledvärk - andningsbesvär
En person svarar på frågan på följande
sätt:
-
Läkare = Elöverkänslig
-
Läkare II = Psykisk åkomma (till mig)
men Rosacea (till försäkringskassan)
Av de 60 personernas diagnoser kan man alltså
inte utläsa att de har elöverkänslighetsproblem. I en enkät
står att läkaren sagt: Jag väntar på Socialstyrelsens
bekräftelse att detta finns (d.v.s. elöverkänslighet).
Samhällets/sjukvårdens/försäkringskassans
statistik vad gäller elöverkänsliga personer blir missvisande
om man endast får uppgift om 40 av 100 personer. Man får inte
möjlighet att inse problemens omfattning och utbredning.
Förstår Din läkare Dina problem?
Ja - svarar 55 personer på frågan om
man tror att läkaren förstår problemet.
Vet ej - svarar 18 personer.
Nej - svarar 27 personer.
Ja-svaren följs ibland av förklaringar
såsom "Ja - numera" eller "Inte först men nu". Många personer
har bytt läkare både en och flera gånger till dess man
hittat någon som man upplever förstår de problem man har.
En person beskriver problematiken sålunda:
"Det är ju inte lätt att få en läkare
som är intresserad av elöverkänslighet. Man får ofta
byta. Flera föredrar telefonkontakt. Att vi behöver prata om
våra problem är inte intressant. En del döljer sig säkert
bakom osäkerhet. Har haft ett flertal läkare. En har förstått
och var ett enormt stöd. De flesta övriga vill ej förstå.
Tänder lysrör o.s.v. och förklarar att de inte förstår
och att det ej är vetenskapligt bevisat. Hade samma läkare ett
år som ställde upp för mig till 100%. Hon kontaktade alla
möjliga myndigheter och gjorde allt för min trovärdighet.
Berättade att tidigare läkare skrivit negativt om mig i journal
och till försäkringskassan. DETTA ÄR NOG TYVÄRR ETT
VANLIGT PROBLEM. Har blivit hånad och förlöjligad och misstrodd
av flera läkare. Har t.o.m. haft med mig duktiga, välutbildade
människor inom området som fått vara med om samma attityd.
Man lyssnar ej. Bryr sig ej. Läkare har t.o.m. vägrat göra
hembesök när jag var som sjukast, trots att sjuksköterska
tiggde och bad om detta".
Samma person skriver under frågan om vad
som varit svårast att hantera: "Att inte bli trodd i sjukvården
på grund av att besvären ej accepterades. I början behandlades
man som mindre vetande och blev rekommenderad psyket. Jag har sköterskeutbildning
och arbetat länge inom vården, men det hade ingen betydelse.
Blev t.o.m. ombedd att ej nämna elöverkänslighet vid läkarbesök
för att kunna få någon hjälp".
Nöjd med läkarens agerande?
Många personer är nöjda med sina
(nuvarande) läkares agerande. Här följer några enkätsvar.
Man känner sig nöjd för att:
-
Han tror på mig (28 st)
-
Han tror att elöverkänslighet förstör
många människor. Han har flera patienter med samma symptom.
-
Han insåg till slut att jag inte klarade av
att arbeta.
-
Hon tvingade arbetsgivaren att ge mig jobb. Sjukskrivning
ingen åtgärd att tillta då arbetsgivaren ej kan erbjuda
arbetslokal. (Personen fick arbeta hemma i elsanerat hus).
-
Lyssnar, verkar intresserad - men vet inte vad han
skall göra.
-
Tar mig på allvar. Hjälper till med intyg
för sanering. Sjukskriver vid behov.
-
Företagsläkaren visar förståelse/engagemang
- har visat ambition att hjälpa mig på jobbet.
-
Skriver elöverkänslighet på sjukintyget.
-
Vi kan prata rent språk. Jag har aldrig behövt
sjukskrivas.
Missnöjd med läkarens agerande?
Många andra personer uppger att man är
missnöjd med läkarens (ibland tidigare läkares) agerande
för att:
-
Han tror ej på elöverkänslighet.
-
Han letar efter andra problem t.ex. organisationsförändringar,
samarbets problem m.m.
-
Han har föreslagit samtalsterapi + lugnande
medicin.
-
Han hade ej förståelse för problemen
då det inte finns några bevis på elöverkänslighet.
-
Sände mig till psykiater. Skrev brev till psyk.
och sände med mina noteringar från besök psykolog 30 ggr.
En knapp vecka efter fick jag svar. Behövde ej psykiater. Samma person
svarar på frågan: Vilken typ av behandling har Du fått
hos läkaren? Medicin m.m. sålunda: "EEG. Neurologisk undersökning.
Psykologbesök 30 ggr (resultat 0). Prov på vita blodkroppar
(stor förökning). Ej medicin. Lågt blodtryck. Borttagning
av bölder. Operation på båda ögonen".
-
En av två läkare har behandlat det enbart
som psykisk åkomma samt lämnat oriktiga uppgifter till försäkringskassan.
-
Blir ej tagen på allvar.
-
Han hade en mycket underlig inställning i början
när jag var som känsligast och behövde hjälp.
-
Enligt honom finns det ingen elöverkänslighet.
-
Svårt i början. Läkaren var misstänksam.
Nu är det OK.
-
Han viftade totalt bort mitt problem. Psykiskt eller
nerverna, sa han.
-
Första läkaren FHV bedrövlig. Fick
hjärtmedicin och magsårsmedicin + heltid. Var tvungen att gå
till hans kollega.
-
Han kallar det falsk elöverkänslighet och
han koncentrerar sig enbart på att det är psykosocial problematik.
-
Har ej sökt läkare för detta då
jag vid ett föredrag av Statshälsan fick höra av läkaren
och skyddsingenjören att det inte var vetenskapligt bevisat och då
fanns inte detta som någon sjukdom.
-
Han tror att jag skall bli helt frisk direkt efter
det att amalgam tagits bort.
-
Han trodde ej att problemen fanns.
-
Landstingets läkare rullar tummarna och säger
att det är metafysiskt.
-
Yrkesmedicin trodde inte att jag blev sjuk av el.
Inga bevis för att någon blir sjuk av el - enligt dem.
-
Vårdcentralens chefsläkare sa att hans
skolmedicinska kunskaper ej tillät honom att acceptera detta tillstånd
(symptom).
-
Han antyder hela tiden att det är psykiskt allt
ihop.
Läkarens attityd gentemot patienten, dennes
arbetsgivare, försäkringskassan, tjänstemän i kommunen
bl.a. vad gäller hjälp till bostadsanpassning m.m. är mycket
betydelsefull.
Att mötas av en öppen attityd är
något som är oerhört viktigt för den person som kommer
till läkaren med sina fysiska skador som man upplever har uppstått
i arbetsmiljön - vid arbetsmaskiner på arbetsplatsen. Men man
är också synnerligen väl medveten om att samhället
ännu inte fullt ut accepterat att dessa problem finns.
För de personer som får svåra
symptom som innebär att de måste förändra hela sin
livssituation - på arbetet, i bostaden - när ingenting längre
fungerar - då befinner man sig i en klar krissituation. En situation
som ytterligare förvärras om man i detta läge inte ens blir
trodd - av läkare, av omgivningen. VEM skall man då vända
sig till?
Den svårt elöverkänslige som förlorat
sitt yrkesliv, sitt sociala liv, sin fysiska hälsa och kanske också
sina möjligheter att vistas i sin egen bostad innan den elsanerats
hamnar i en traumatisk kris. Sjukhusvistelse för fysiska problem kan
det inte ens bli tal om. Hur länge skall hans liv se ut så här?
För alltid? Kanske.
Vi vet att arbetslöshet t.ex. skapar kriser
i många människors liv. Det accepterar vi att så är
fallet. Och vi inser också de oerhörda förluster en arbetslös
person gör. Socialt. Ekonomiskt. Mänskligt. Man går igenom
en krisutveckling omfattande olika faser: Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetnings-
eller reparationsfasen och sist nyorienteringsfasen.
Att bli överkänslig för elektriska/magnetiska
fält med svåra symptom som följd härav och då
möta omgivningens förnekande av att detta är möjligt
- inte vetenskapligt bevisat - det är en oändligt mycket svårare
situation för en elöverkänslig person än en "enbart"
arbetslös människa.
Att mötas av misstro/ovilja i detta läge
skapar en ytterst besvärlig situation för den elöverkänslige.
Att bli helt utlämnad och övergiven av samhället för
att forskarna ännu inte lyckats bevisa grundorsaker till problemet
och därmed godkänt att fenomenet existerar - är något
som en del elöverkänsliga människor har tvingats klara sig
igenom. Eller - har man inte klarat sig?
Elöverkänsliga personer hamnar också
i en märklig situation då man behöver uppsöka läkare/sjukhus
men blir sämre av miljön på läkarmottagningen och
i sjukhusmiljön. Röntgenundersökningar innebär för
många människor en klar försämring av situationen
(åtminstone under en begränsad tid därefter - dagar, kanske
mer). Tandläkarbesök likaså innebär mycket stor belastning
för många elöverkänsliga personer.
FEB Väst har skrivit till sjukhuscheferna
vid sjukhusen i N, O och P-län med förfrågan hur man kommer
att omhänderta elöverkänsliga patienter. Flertalet av sjukhuscheferna
har besvarat brevet. Man är nu alltså medveten om att dessa
problem finns.
Vad har varit svårast för Dig att hantera?
En allmänt elöverkänslig människas
situation blir mycket förändrad mot tidigare. För utomstående
kan denna tillvaro kännas overklig. I början av denna nya situation
har den drabbade, förutom de akuta fysiska problemen som många
gånger inte bekräftas av omgivningen - subjektiva symptom som
ändå blir helt handikappande - att ta sig igenom ett stort sorgearbete
- sorgen över allt man förlorat, mycket för alltid - kanske.
För den person som "bara" känner symptom
vid bildskärmen blir ju förändringen inte alls så
märkbar. Man kan fortsätta att leva, dock med vissa begränsningar,
på någorlunda likartat sätt. Dock lever man i full vetenskap
om att situationen när som helst kan försämras. Man är
också i denna situation mycket utsatt.
På frågan vad som varit svårast
att hantera svaras bl.a.:
-
Den sociala isoleringen. Att bli utestängd från
nästan allt socialt liv. (Många personers svar).
-
Den sociala isoleringen. Det dagliga livet. Bära
ved och vatten och få hem mat. Tvätta lakan.
-
Att leva i mörker.
-
Att inte kunna gå till arbetet.
-
Samhällets förnekande av problemen.
-
Att arbetsskadorna inte godkänns.
-
Trötthet och intellektuell påverkan.
-
Oro för att bli sämre. Vetskapen om att
jag måste byta yrke.
-
Arbetsgivares och läkares nonchalans.
-
Läkares ovilja att ta mig på allvar. Facket
som inte ställde upp.
-
Oförstående läkare på YMK som
säger att man inte kan bli sjuk av el.
-
Kontakter med sjukvården.
-
Familjen splittras. Maken tålde inte leva som
jag. Blev sjuk.
-
Oro- och osäkerhet.
-
Att inte visa hur dåligt jag mådde.
-
Att avstå från TV, radio, belysning m.m.
-
Vänner som sviker.
-
Att orka leva.
Listan kan göras mycket lång. Många
av dessa svåra situationer går att förebygga. De skall
inte behöva upplevas av personer som drabbas idag eller i morgon.
Om människor med sunt förnuft inser en situation - en situation
som idag inte är en engångsföreteelse - och vågar
agera utifrån sin egen känsla och kunskap, att våga acceptera
vad man ser, det underlättar oerhört den drabbades situation.
Att man själv och omgivningen bekräftar vad som hänt. Att
man därefter vågar ta till sig insikten att en människa
som blivit överkänslig mot något måste minska förekomsten/alt.
eliminera det man blivit överkänslig emot (jfr t.ex. pollenallergiker
och kattallergiker) så förbättras situationen klart. Detta
är en beprövad erfarenhet som personer som drabbats för
upp till 10-15 år sedan bekräftar. Man behöver alltså
elsanera. Inte enbart på arbetsplatsen, utan också i hemmet.
För detta behöver man också bostadsanpassningsbidrag. Personer
i enkäten har uppgivit mellan 30.000-130.000 kr som deras elsanering
kostat. Egentligen inte så stora kostnader om man inser att det här
handlar om att hjälpa människor som blir gravt handikappade av
sin osanerade miljö. Men - allt är inte negativt. Många
enkäter genomsyras av hopp och kämparglöd. Man tvingas till
ett nytänkande i många avseenden både vad det gäller
praktiska ting och till en omvärdering av vad som är viktigt
i livet. Vad som verkligen betyder något när tillvaron plötsligt
förändras så radikalt. När ingenting längre fungerar.
Vad gör Dig glad? Vad ger Dig guldkant på
tillvaron?
Som glädjeämnen och guldkanter på
tillvaron skriver man:
-
Familjen - barn och barnbarn. Min dotter som aldrig
klagar på mig. Familjen som stöttar mig.
-
Goda vänner som inte tröttnar. Anhöriga
som ställer upp.
-
Att barnen, trots allt jobbigt, klarar sig bra.
-
Nya vänner. Nya vänner med samma problem.
-
Forskare som tror på oss.
-
Att jag blivit friskare och arbetat heltid i höst.
-
Promenader med min hund.
-
Att jag hade en arbetsgivare som förstod och
trodde på mig.
-
Att alla på vår firma ställt upp.
De har sett hur dålig jag blir vid datorn.
-
Att jag trots allt kan gå till arbetet och
fungera någorlunda socialt.
-
HSB som försöker hjälpa mig till en
annan bostad.
-
Att kunna ha värmepannan på hemma.
-
Att jag är bättre så jag orkar kämpa.
-
Att vänner kommer på besök.
-
Solglimtar. Oväntade positiva brev och besök.
Telefonsamtal.
-
Att se det vackra i vardagen.
-
Varje ny ljus dag.
Man lär sig tacksamhet - ödmjukhet. Man
lär sig att inte längre ta allting i tillvaron för givet.
Man lär sig att bry sig om varandra. Ta hand om varandra. Och - man
lär sig att kämpa. Kämpa ensamma. Kämpa tillsammans.
Har Din ekonomi försämrats sedan Du blev
sjuk?
-
Ja
-
Ja svarar 78 st (91%) av de 86 personer som besvarat
frågan. Man svarar från "marginellt" och "temporärt under
sjukskrivningstiden" till "dramatiskt", "katastrofalt", "har kostat ca
130.000 kr p.g.a. elöverkänslighet" och "saneringen av bostad
har kostat 30.000 kr". En person uppger att ekonomin blivit "drastiskt
försämrad genom avbruten karriär".
-
Nej
-
Nej svarar 6 st (7%).
-
Vet ej
-
Vet ej svarar 2 st. Vet ej - får kanske sämre
lönepåslag p.g.a. bildskärms överkänslighet.
De personer som är långtidssjukskrivna
fick ju dessutom sin sjukpenning sänkt till 70% den 1 juli 1993. Något
som ytterligare försämrat situationen. De flesta som sanerat
sina bostäder har hittintills måst betala detta själva.
Man har sökt bostadsanpassningsbidrag.
Många personer lägger ner stora pengar
på vitaminer, mineraler och annat som man försöker stärka
sin kropp med. Allt för att man skall bli starkare - mer motståndskraftig.
Inte i tro att det hjälper mot elöverkänslighet, men i vetskap/tro
om att det hjälper kroppen i allmänhet.
Har Du varit tvungen att byta bostad?
Då de fysiska besvären var som värst
tvingades 39 av 100 personer att, åtminstone tillfälligt, byta
bostad. Man har bott i husvagnar, elfria torp, vedeldade stugor, dragiga
sommarstugor, kolonistuga, elfri friggebod.
Det är mycket angeläget att ansvariga
myndigheter/personer i samhället blir uppmärksammade på
de svårt drabbades situation - att man inte ens tål att vistas
i sitt hem (eller på sjukhus) då man blir riktigt sjuk av sin
överkänslighet. Här föreligger ett behov av elsanerade
evakueringsbostäder att brukas till dess man får sanerat sin
egen bostad.
Många människor lever alltså
idag såsom flyktingar i sitt eget land. Det är inte rimligt
att forskarna måste lägga fram vetenskapliga bevis på
grundorsaker till skadorna innan människor skall få hjälp
till att klara sig över dagen. Här måste kanske sunt förnuft
få sätta sig över byråkratin.
Varje kommun borde ta huvudansvaret för sina
kommuninvånare. Även om Boverket gått ut med en rekommendation
till kommunerna att avvakta med att ge bostadsanpassningsbidrag till
drabbade elöverkänsliga människor och deras familjer så
är detta inget förbud. Varje kommun är ändå i
sin fulla rätt att bevilja bidrag - något som vissa kommuner
gjort. Andra kommuner föredrar (av kortsiktiga ekonomiska skäl?)
att avvakta. Boverket avvaktar forskningsresultat. Idag motionerar många
riksdagsmän från olika politiska partier om bl.a. bostadsanpassningsbidrag
till elöverkänsliga personer.
Har Du elsanerat Din bostad?
På frågan om man elsanerat sin bostad
svarar
30 st Ja
32 st har skruvat ur proppar, skaffat nätomkopplare m.m.
36 st Nej
2 st har ej svarat
---
100 st
Många personer uppger att deras situation klart
förbättrats sedan man elsanerat bostaden.
Riksföreningen FEB har gjort en enkät
bland 107 medlemmar i landet som gjort omfattande elsanering av sin bostad.
104 av dessa uppger att situationen för dem klart förbättrats
efter saneringen, medan 3 personer anger att situationen efter saneringen
är oförändrad. (Bilaga)
Statistiskt innebär det att en elsanering
av bostaden klart förbättrar den drabbades situation. Livsvillkoren
förbättras. Rehabiliteringsmöjligheterna ökar. Ävenså
underlättas livsvillkoren för den drabbades familj som ju också
till vissa delar tvingas leva detta annorlundaliv. En vinst för både
samhälle och för den enskilde personen samt dennes familj.
Hur mår Du idag?
6 st svarar Bra
72 st svarar Bättre - men inte bra
9 st svarar Oförändrat dåligt
13 st svarar Sämre
---
100 st
Mycket positivt är att utläsa att 6 personer
mår "bra" och 72 mår bättre än man gjort tidigare.
Det går alltså att klart förbättra sin situation
och, enligt ovan, så är elsanering i bostaden och på arbetsplatsen
det som i praktiken gjort det möjligt för människor att
rehabilitera sig i den utsträckning man gjort.
Gruppen "bättre men inte bra" lever ett begränsat
liv där man lärt sig ta hänsyn till sina begränsningar
och naturligtvis avstår från mycket som tidigare ingick i den
normala vardagen. Familjerna får t.ex. överta arbetsuppgifter
som dammsugning, strykning, matlagning, ärenden till butiker, post/bank
m.m. Man kan inte delta i t.ex. sina barn/ungdomars aktiviteter i skolor,
inom idrotten m.m. såsom tidigare. Gäller naturligtvis också
de egna tidigare aktiviteterna.
Men - man upptäcker också andra värden
i livet - att umgås med varandra utan inslag av TV m.m., nya friluftsaktiviteter
m.m. Man lär sig att uppskatta "det lilla" i livet.
När jag var som sjukast tålde jag inte....
- nu tål jag ..... - tål jag fortfarande inte ....
I enkäten frågades vad man inte tålde
då man var som sjukast och vad man tål idag. Avsikten med detta
har varit att ta reda på bl.a. vilka effekter en sanering eller andra
åtgärder kan få. Problemen med telefonen t.ex. har många
människor löst genom att skaffa sig en sanerad telefon - andra
genom att använda s.k. luftslangar som extralur. Den egna bilen har
också i vissa fall gått att åtgärda.
Siffrorna anger antal personer som dels markerat
vad man ej tålt då man var som sjukast och som dels markerat
vad man tål idag - vad man lyckats återhämta.
-----------------------------------------------------------------
Tålde ej Tål nu Tål således
som sjukast fortfarande inte
-----------------------------------------------------------------
Att bo hemma 39 22 17
Solen 66 29 37
Dagsljus 25 24 1
Lysrör 93 11 82
Glödljus 62 30 32
TV 92 37 55
Dator 88 14 74
Radio 57 33 24
Telefon 73 38 35
Fläktar 59 5 54
Elspis 71 29 42
Kyl/frys 54 23 31
Microvågsugn 48 5 43
Hårtork 58 12 46
Rakapparat 25 1 24
Köra bil 65 34 31
Åka bil (i baksätet) 39 27 12
Åka buss/spårvagn 55 19 36
Besöka sjukhus/läkare 64 30 34
Besöka tandläkare 60 34 26
Besöka post/bank 66 25 41
Besöka affär/bibliotek/
bio/teater 73 28 45
Besöka släkt/vänner
(andra personers hem) 58 30 28
-----------------------------------------------------------------
Under punkten "Annat - vad?" har man räknat
upp mycket mer som man inte tålt/inte tål. Häribland har
nämnts:
-
Laserskrivare
-
Högspänningsledning
-
Plotter
-
Fjärrvärmerör
-
Elskrivmaskin
-
Transformatorer
-
Strykjärn
-
Gatubelysning
-
Dammsugare
-
Ledningar i gatan
-
Disk/Tvättmaskin
-
Elvärmepump
-
Tumlare
-
Besök hos frisör
-
Elvisp
-
Kemikalier
-
Mobiltelefon
-
Trycksvärta
-
Videokamera
-
Metaller mot huden
-
Direktuppvärmda elradiatorer
-
Åka båt/tåg/flyg
-
Radiosändare
-
Mc-körning
Tillvaron är med andra ord ordentligt begränsad.
Att man idag tål vissa saker innebär för det mesta att
man lärt sig hantera situationen och vet när man klarar av att
utföra vissa saker, att utsätta sig för det man egentligen
inte tål i vissa situationer. Genom att ha påverkat sin omgivning,
bl.a. genom elsanering eller skruva ur proppar så att man får
elfritt omkring sig, så skapar man en bättre grundförutsättning
för fysisk återhämtning. Detta är en viktig del i
rehabiliteringen som bör starta upp så snart som möjligt.
Att besöka släkt och vänner blir
kanske åter möjligt då också dessa insett att man
behöver t.ex. bryta strömmen i sin bostad då man får
besök av en elöverkänslig bekant.
Någon att tala med?
87 st av 100 personer uppger att man har någon
att tala med - någon som förstår problemen. I första
hand uppger man då familjen.
På fråga om familjen har någon
att tala med om denna, sin nya, situation svarar 37 st av 77 att man talar
med vänner, arbetskamrater och med andra familjer i samma situation.
40 st svarar här att man inte har någon
som man kan tala med om detta - någon som förstår problemen.
Det sociala livet begränsas kraftigt för
den person som blir allmänt elöverkänslig. Belastningen
på övriga familjemedlemmar blir stor - både fysiskt och
psykiskt.
Vilka följder har elöverkänsligheten
fått för Dig och Din familj?
Nedan följer några av svaren:
-
Isolering.
-
Sämre sociala kontakter.
-
Familjen tar hänsyn.
-
Stora slitningar. Förhållandet har varit
på väg att spricka många gånger.
-
Uppsagd från arbetet. Kunde inte omplaceras.
-
Begränsat levnadssätt.
-
Skilsmässa.
-
Katastrofala. Familjen kan ej göra saker tillsammans.
-
Har omvärderat mitt liv. Lever idag mera harmoniskt.
-
Hela vår levnadssituation har förändrats/begränsats.
Vintern är svårast. Saknar det sociala livet.
-
Kaotiskt i början av 1988. Idag mår jag
relativt bra hemma.
-
Försöker få barnbarnen att komma
hem till mig istället.
-
Skilsmässa. Lämnat bostad, hem, arbete,
barnens skolor, bott 2 år innebo ende hos mina föräldrar
(pensionärer) med barnen. Nu fått eget boende men vårdnadstvist
där min elallergi åberopas som skäl att jag ej kan stimulera
barnen.
-
Hela mitt liv har förändrats - min livsinställning
- min livsinriktning.
-
Kommer att få problem på arbetsmarknaden.
-
Fick lägga ner ett 65 år gammalt företag.
Jag var tredje generationen.
-
Har förändrat min livssituation, sociala
kontakter, hälsa. EKONOMI.
-
Stor social katastrof med stor social begränsning
och isolering.
-
Ändrad livsstil - isolerad höst och vinter.
-
Ej TV - mindre belysning.
-
Sämre ekonomi. Ingen semester. Svårt att
träffa vänner som bor långt bort.
-
Ekonomin sämre. Splittrar oss ständigt
då vi inte kan göra samma saker. Tycker att jag tappat bort
mina tonåringar för tidigt.
-
Vi är ansträngda. Mannen har det jobbigt.
Barnen mår dåligt.
-
Sysslolöshet. Oro inför framtiden.
-
Utslagen från arbetslivet.
-
Fått dra in många aktiviteter.
Men - så står det också
i en enkät:
-
Nu är jag helt frisk - peppar... peppar...
Situationen på arbetsplatsen
Förstår Din chef Dina problem?
-
Ja
-
svarar 41 personer (alternativt ja - numera)
-
Nej
-
svarar 16 personer
-
Vet ej
-
svarar 29 personer
86 personer besvarade frågan av 100 tillfrågade.
Förstår Dina arbetskamrater situationen?
-
Ja
-
svarar 51 personer
-
Nej
-
svarar 9 personer
-
Vet ej
-
svarar 30 personer
av de 90 personer som besvarade frågan av 100
tillfrågade.
Av ovanstående svar framgår att arbetskamraterna
visar en något större förståelse för problemen
än vad chefen gör.
Med ökad kunskap, ökad information om
problemen jämte information om lämpliga åtgärder för
sanering är det högst troligt att förståelsen för
situationen och lämpliga åtgärder av densamma snabbt skulle
öka.
Många kloka, insiktsfulla företagsledare
har redan insett att det är företagsekonomiskt lönsamt att
snabbt företa åtgärder, d.v.s. elsanera och på sikt
hålla både företagets och samhällets kostnader nere.
Har någon skyddsingenjör hjälpt Dig
på arbetet?
Skyddsingenjören är en viktig person i
detta sammanhang. Ofta är det hans kunskaper och erfarenheter som
avgör hur företaget kommer att hjälpa sin anställde
som nu drabbats av detta nya arbetsplatsproblem - elöverkänslighet.
Drygt 80 av 100 personer svarar i enkäten att deras besvär uppstått
i arbetsmiljön - på arbetsplatsen - vid arbetsredskapen.
Har någon skyddsingenjör hjälpt
Dig på arbetet?
-
Ja
-
svarar 18 personer
-
Ja men...
-
svarar 4 personer, ..för sent/i viss mån/ej
tillräckligt.
-
Nej
-
svarar 65 personer
87 personer av 100 besvarade denna fråga. En
del personer har kommenterat sina nej-svar. Nedan följer några
kommentarer:
-
Han visste ingenting.
-
Tvärtom. Skyddsingenjören har minst förståelse.
-
Inte hjälpt. Bara visat vänligt deltagande.
-
Uppger att han inte vet vad han skall mäta och
att privata mätningar är väldigt dyra.
-
Lovat elsanera när jag kommer tillbaka.
-
Nej. Han konstaterade att strålningen och fälten
var försumbara, och då kunde de inte förorsaka någon
skada och inget var vetenskapligt bevisat. (Men min dåvarande chef,
som såg hur jag reagerade, såg till att datorn kom ut ur mitt
arbetsrum).
-
Nästan tvärtom.
Kommentarerna ovan belyser en del svårigheter
som kan uppkomma på arbetsplatsen på grund av att många
företag/personer uppenbarligen tvekar att elsanera arbetsplatser,
d.v.s. se till att alla anställda tål sin arbetsmiljö.
Arbetslivsfonden har hittills givit ekonomiskt
stöd åt hundratals projekt avseende elsanering på arbetsplatser
inom olika statliga, kommunala och privata företag.
Har (nya) arbetsplatsen sanerats?
-
Ja
-
svarar 18 personer
-
Ja - delvis
-
svarar 6 personer
-
Nej
-
svarar 41 personer
-
Inte tillräckligt
-
svarar 6 personer
71 personer hade besvarat frågan.
Några personer har bytt till nya arbetsuppgifter
eller fått ny arbetsplats på grund av sina elöverkänslighetsproblem.
Några studerar - därav någon på distans. Två
personer arbetar hemma.
Sammanfattning
Elöverkänslig? Elarbetsskadad? Vad kommer
man så småningom att kalla denna ökande grupp av människor
som drabbats av en ny typ av skador i sin arbetsmiljö?
Drygt 80 av 100 personer, som deltagit i denna
enkät, uppger att de drabbats på sin arbetsplats: I arbetsmiljön
- vid arbetsmaskiner. Många av dem har idag skador som medfört
vittgående konsekvenser med stora inskränkningar i livsföringen
både för dem och för deras familjer.
Man reagerar på elektriska/magnetiska fält
i omgivningen - på arbetsplatsen och i bostaden - i samhället
överhuvudtaget då man blivit allmänt elöverkänslig.
För de allra flesta debuterar problemen vid bildskärmsarbete
- ofta långvarigt sådant med långa arbetspass vid datorn
- ibland vid byte av datautrustning. De första symptomen uppges vanligen
såsom hud- och/eller ögonbesvär.
Reagerar man i detta stadium snabbt med att mäta
upp arbetsmiljö, arbetsmaskiner samt att se över boendemiljön
har man utomordentligt stora möjligheter att förhindra utvecklingen
av skadorna. Genom att se över och sanera sin omgivning ger man kroppen
möjligheter att rehabilitera sig. Och någon vidare inskränkning
i livsföringen behöver inte heller bli aktuell.
Negligerar man däremot problemen i tron att
situationen ändå kommer att lösa sig själv så
förvärrar man rehabiliteringsmöjligheterna. För en
del människor sker försämringen sakta, gradvis. För
andra kan den snabbt förvärras dramatiskt. De fysiska besvären
blir allt fler. Blir allt svårare att bromsa.
Av antalet uppgivna symptom kan 31% hänföras
till skador på nervsystemet, 19% till hudproblem, 8% till problem
i muskler/leder, 7% till ögonproblem, 6% till hjärta och cirkulation
m.m. Den allmänna sjukdomskänslan ökar.
Vikten av en allsidig forskning av problemet
elöverkänslighet kan inte nog poängteras. Forskningen måste
få omfatta fler områden än enbart hud, ögon och eventuell
stresspåverkan. Ett öppet, allsidigt forskande är nödvändigt
- både ur etisk/moralisk och ur samhällsekonomisk synpunkt.
Människor fortsätter att skadas på sina arbetsplatser.
Föreningen för El- och Bildskärmsskadade får i genomsnitt
en ny medlem per dag.
Detta är av mycket stor vikt inte minst för
läkarnas möjlighet att kunna ställa rätt diagnos. 40
av 100 personer uppger att man fått en läkardiagnos som på
något sätt hänför problemen till elöverkänslighet.
De övriga 60 har ofta fått olika symptom som diagnos. Härigenom
försvåras samhällets möjligheter till insikt om problemets
storlek.
Man utläser av enkätsvaren att 55% av
läkarna tror på patienten, 18% av skyddsingenjörerna agerar
aktivt, 41% av cheferna och 51% av arbetskamraterna inser situationen.
Här behövs alltså ytterligare information om problemets
art, dess storlek och utbredning. Män, kvinnor och barn, i olika åldrar,
i olika yrkeskategorier, fördelade över hela landet drabbas av
elöverkänslighet. Det är inte heller något specifikt
svenskt fenomen. USA, Tyskland, England, Danmark m.fl. länder har
idag samma typ av problem.
Den snabbt ökande datoriseringen, den stora
ökningen av antalet datorer, elutrustning, TV-apparater m.m. både
på arbetsplatserna och i hemmen har kanske också bidragit till
att skapa en "överbelastning" för ett allt större antal
människor.
Samhället måste här agera kraftfullt,
med snabbt ingripande baserat på sunt förnuft. Man bör
här ha i åtanke hur nya typer av arbetsskador brukar hanteras
innan forskarna så småningom enas om att problemen finns.
Situationen känns otillfredsställande
då forskningen tydligen alltid utgår från att påtalade
problem inte finns/inte kan finnas. Så hanterades för inte så
länge sedan situationen med de asbestskadade, med målarna som
fick skador av lösningsmedel. Listan kan göras lång.
Att angripa problemet från andra hållet
- d.v.s. att från början bevisa att uppkommet problem är
möjligt - skulle ju ändå inte förändra det slutliga
resultatet av forskningen. Men kanske skulle man finna orsakerna till problemen
snabbare genom en mera öppen attityd? Många människor drabbas
i onödan - medan man väntar på att forskarna skall enas
om att problemen finns och samhället, istället för att ingripa,
avvaktar forskarnas resultat.
72% av enkätsvaren visar på att man
genom att vidta olika åtgärder blivit bättre. Man mår
bättre - men inte bra. 6% svarar att de mår bra - några
av dem dock med viss inskränkning i livsföringen. En mycket positiv
prognos alltså, som med all säkerhet skulle bli än ljusare
vid en snabbare och mera omfattande sanering av miljön för de
drabbade.
Effekten av detta skulle också bli mycket
samhällsekonomiskt lönsam på lång sikt.
Men framförallt: En mycket människovärdigare
behandling/hantering av människor som drabbats av skador i sitt arbete
- i sin arbetsmiljö.
Ett stort tack till Britt-Marie Rosell för tillåtelse
att publicera hennes rapport på Internets World Wide Web!
Ett stort tack går också till Helge Löfberg
och Inger Ahlström på Institutionen för Patologi, Lunds
Universitet, för att ha delgivit mig rapportens text i elektronisk
form!
Converted 940920 by Clas Tegenfeldt |