European Commission
Employment, Industrial Relations and Social Affairs
Rue de la Loi 200
B-1040 Brussels
Belgien
 
 
 

Ulf Bergkvist på Arbetslivsinstitutet har med några andra författare skrivit en bok "Possible health implications of subjective symptoms and electromagnetic fields, a report prepared by a European group of experts for the European  Commission, DG V"

Studien var redan ålderdomlig när den trycktes. Den visar en ensidighet i uppfattningen att elöverkänslighet skulle vara psykiskt betingad, en ensidighet som  den svenska Socialstyrelsen  mycket tydligt tagit avstånd från.

Det framläggs argument för och emot elsanering, men det förhärskande intrycket är  att elsanering inte är att rekommendera, "för då kan andra tro att elektromagnetiska fält är farliga". Det ger inte ett vederhäftig intryck när författarna inte inte tror på  vad elöverkänsliga patienter själva säger, nämligen att elsanering har hjälpt. Att elsanering hjälper, framgår ju dessutom av en rapport  från Boverket.

Det kan tyckas olämpligt att distribuera denna bok i Europa då det kan leda till ett felaktigt omhändertagande av elöverkänsliga. Man ser genomgående författarnas lite egendomliga ivrighet att  klargöra "att det inte finns ett samband mellan elöverkänslighet  och exponering för elektromagnetiska fält". Det vore naturlgtvis ett önsketänkande för elektronikindustrin om så vore fallet, men en sådan slutsats kan man bara komma fram till genom att utesluta vissa forskningsresultat och ägna sig åt spekulationer och tyckande. Uttalandet hör inte hemma i ett seriösare sammanhang som en rapport till EU om elöverkänslighet.

Vi får faktiskt inte glömma de intressanta observationer av skador i mänsklig hud efter exponering av elektromagnetiska fält  som docent Olle Johansson  och docent Björn Lagerholm gjort. Jag ber att få hänvisa till en nyligen publicerad artikel 'Skin changes in "screen dermatitis" versus classical UV-and ionizing irridation-related damage-similarities and differences' i  Exp. Dermatol. 1997:6 skriven av Olle Johnsson.  Den här forskningen kan inte Ulf Bergkvist eller de andra författarna  bara välja att strunta i.

Vidare har professor Per-Arne Öckerman i sin forskning på elöverkänsliga konstaterat att elöverkänsliga producerar fria radikaler som ger upphov till att det röda blodkroppsmembranet skadas och att blodkropparna inte kan transportera syre på normalt sätt. Cellerna i hela kroppen lider syrebrist och skadas. Det kan förklara den allmänna sjukdomskänslan och den omfattande och växlande symptombilden. Denna forskning har inte publicerats, men är ändå känd för åtminstone Ulf Bergkvist då den omskrivits de senaste åren i Sverige.

 Det finns nya teorier att skadorna kan bero på en kombination av giftiga flamskyddsmedel och elektromagnetiska fält, men man kan idag inte på något sätt, i något sammanhang, oskyldigförklara elektromagnetiska fält som författarna försökt göra i denna skrift.

Studien har en allvarlig begränsning i det att man ställt frågor till enbart yrkesmedicinska kliniker. Vad garanterar att det är enbart de yrkesmedicinska klinikerna som har kunskap? Om de i övriga länder har samma rykte som de har i Sverige, kan man förstå att elöverkänsliga inte vänder sig dit. I Sverige används ju ofta hot om indragen sjukpenning för att få folk att gå dit. Riksdagens talman Görel Thurdin har i en motion kritiserat detta maktmissbruk av försäkringskassan.

I England har man genom det begränsade urvalet  "missat"  privatläkaren Dr.Jean Monroe, expert på elöverkänslighet i England,   trots att Ulf Bergkvist mycket väl känner till att hans kollega professor  Bengt Knave på Arbetslivsinstitutet,  besökt Dr. Monroe i England. Vidare har man  ha missat föreningen för elöverkänsliga i England som heter CIRCUIT och en annan förening Powerwatch Network. Alltså mycket allvarliga brister i undersökningen. Och således en allvarlig kvalitetsbrist  i uttalandet att i England uppfattades problemet som "relativt litet".

Svenska forskare har genom att skriva artiklar i utländska tidningar
där man i nedsättande ordalag talar om problem vid bildskärm och elöverkänslighet, förhindrat att elöverkänsliga fått hjälp utomlands. Man har  i dessa artiklar påstått att massmedia påverkat förekomsten av elöverkänslighet. Man har liknat fenomenet vid masshysteri. Detta har inte hjälpt elöverkänsliga utomlands när de gått till sin läkare.  En kvinna i Schweiz  som FEB haft kontakt med, berättade att hennes läkare sade till henne att den elöverkänslighet  hon hade, "inte fanns". Men i nästa andetag försade sig läkaren när han nämde att han haft flera patienter med liknande symptom.

En elöverkänslig kvinna i Paris berättade att hon under fem år besökt olika läkare utan att ha fått en vettig diagnos på sin elöverkänslighet.  Den kom först med FEBs broshyr på engelska. Nu har hon bildat en förening i Frankrike . Man kan fråga sig hur denna person och många andra utomlands kunnat uppleva sig själva som elöverkänsliga om de inte läst något om detta  i media överhuvud taget?  Här kan man verkligen utesluta både masshysteri och pressens påverkan.

I vissa länder får man inte reda på problemet genom att fråga ut officiella kanaler.  Vi har flera brev från Holland där man säger att elöverkänslightet "inte är känt där". Men ändå finns det tydligen elöverkänsliga där, eftersom de skriver brev till oss. Dessa människor har Ulf Bergkvist  och medförfattare missat av förklarliga skäl.

I Finland finns ett stort antal elöverkänsliga, medan myndigheterna där hänvisat till de svenska myndigheter som förnekar elöverkänslighet. Detta innebär ett stort lidande för många finländare.

Väljer man en ensidig psykologisk förklaring av elöverkänslighet har man målat in sig i ett hörn. Det kreativa tänkandet upphör. Det är beklagligt att vi inte kommit längre i Sverige. De forskare som hittar intressanta saker stoppas. De andra hasar omkring i sina mentala filttofflor.

FEB har tvåtusen medlemmar och tillhör HSO (The Swedish Cooperative Body of Organizations of Disabled People). Vi samarbetar med andra föreningar för elöverkänsliga i Danmark, Sverige, Finland Tyskland, Kroatien, England, Frankrike, Australien och USA och har kontakt med  elöverkänsliga individer i andra länder.

Vi talar i egen sak men ochså för många andra. Det är inte acceptabelt att EU-kommissionen ställer sig bakom detta dokument eller bidrar till eller finansierar dess spridning eftersom elöverkänsliga individer och deras familjer kan komma till skada  av denna ensidiga psykologiska tolkningen, som det inte vilar på någon vetenskaplig grund utan på spekulationer och tyckande.

Idag får elöverkänsliga i olika länder flytta från sina bostäder när mobil-telefonantenner dyker upp nära bostäder. Även de som inte är elöverkänsliga oroar sig över exponering av mikrovågor från mobiltelefonantenner i närheten av bostäder. I Tyskland finns det  200 grupper som kämpar mot mobiltelefonantenner/master. Vi får dagligen brev och fax  från människor över hela världen som undrar om risker och frågar hur man skall förfara för att stoppa antenner som skall sättas upp mycket nära bostäder. Det vore speciellt olyckligt att i detta skede bagatellisera den skadlga effekten av elektromagnetiska fält som denna bok försöker göra. Det är helt oacceptabelt.
 

     Leif Södergren

Leif Södergren
ansvarig för utlandskontakter
Föreningen för El-och Bildskärmsskadade
(The Swedish Association for the Electrosensitive)
Box  15 126
104 65 Stockholm
Sverige                       fax:  46 31 833509

Vi förutsätter att eftersom detta dokument är viktigt då det berör människors hälsa, översätts till samtliga officiella EU-språk. Vi emotser kopior för distribution till respektive länder. Tack!

Leif Södergren
ansvarig för utlandskontakter
Föreningen för El-och Bildskärmsskadade
(The Swedish Association for the Electrosensitive)
Box  15 126
104 65 Stockholm
Sverige                       fax:  46 31 833509