FEB - The Swedish Association for the ElectroSensitive
FREEDOM CORNER

Göteborg 95 04 11 

 
GÖTEBORGS-POSTEN 
Peter Hjörne 
  
405 02 Göteborg

GAMMAL SKÅPMAT BLIR "NYHETER" I GP 
Oansvarig rapportering om elöverkänslighet.

Asbest är ingen hälsorisk! Detta trumpetades ut från våra tillsynsmyndigheter in i det sista. På Yrkes- medecin i Stockholm var det speciellt professor Ahlmark som stod för den åsikten. Enligt Metall som följde frågan, var det en läkare som till sist läckte information att en grupp läkare hade hemliga möten om asbest-problemet -- samtidigt som man förnekade hälsorisken. Idag sker samma förnekelseprocess vad gäller elöver- känslighet och aktörerna har bara nya namn som Sture Liden, Bengt Arnetz och nu sist Ralph Nilsson på Yrkesmedecin i Göteborg som åberopar "nya rön".

GP LURAD

Det är bara det att de "nya rön" som GP lurats att rapportera som en nyhet är en fyra år gammal studie som inte ens publicerats i sin helhet. Det rör sig om en s.k provokationsstudie där elöverkänsliga utsatts för elektromagnetiska fält och förväntas reagera på ett visst sätt. I USA har man i ett liknande försök lyckats visa ett samband men det försöket var mer sofistikerat genomfört än försöket i Göteborg. Studien i Göteborg som finasierades av elektronikföretaget Ellemtel, har fått mycket kritik för felaktiga förutsättningar och brister. Den enda slutsatsen man kan dra från studien är att man misslyckats. Inget mer.

GP BÖR RÄTTA TILL

Hur kommer det sig att GP plötsligt kallar en fyra år gammal studie för "nya rön"? Har journalisten duperats? Har journalisten duperat GP? Vad det nu beror på, bör GP i anständighetens namn med lika stora bokstäver göra ett tillrättaläggande. Det är inte bara GP som lurats att tro att den fyra år gamla rapporten är "nyheter". Förra året lurades TT att sända ut "nyheten" att Gun Agrup (hudprofessor som deltog i studien) hade "nya rön" som visade att elöverkänslighet "inte finns". Men det var samma gamla studie från Göteborg som man försökt blåsa nytt liv i.

EGENDOMLIGT AGERANDE

Det verkligt intressanta är faktiskt hur de ansvariga för studien Yngve Hamnerius på Chalmers, Gun Agrup och Ralph Nilsson på Yrkesmedecin valt att "marknadsföra" den ännu ej publicerade studien. Deras egendomliga agerande blir betydligt mer intressant än själva studien.

I vanliga fall när en forskare misslyckas med att bevisa något gör man kanske om studien eller väljer en annan metod. Men inte så i detta fallet. Rapporten har, eftersom det hela tiden dyker upp nya fall av elöver- känslighet, använts till att tysta ned elöver- känslighets-problemet. Hamnerius, Agrup och Nilsson har varit flitiga föreläsare.

Yngve Hamnerius på Chalmers har inte bara presenterat rapporten på flera orter i Sverige utan även utomlands. På kontinenten börjar man bli lite trött att på seminarier om elöverkänslighet, få höra Hamnerius presentera samma gamla rapport om och om igen. Nu skall den återigen presenteras på en konferens i Köpenhamn i maj 1995. Varför använder Hamnerius sin dyrbara forskar-tid till att åka runt som en positivhalare och spela samma gamla vals? Var finns kreativiteten? Var finns initiativen? Jag kan bara konstatera att Hamnerius, Agrup och Nilsson agerat som forskare inte brukar. De har med jämna mellanrum på ett till synes systematiskt sätt tycks försöka aktualisera rapporten i massmedia. Därför fick vi som läsare av GP det felaktiga intrycket att det var en "nyhet".

TIGA IHJÄL

Att det pågår och har pågått en förnekelse-process av elöverkänslighet de sista 10 åren kan man klart och tydligt läsa om i en nyutkommen bok: FÄLTSLAGET OM DE ELÖVERKÄNSLIGA av Gunnie Nordström och Carl von Scheele (Tidens förlag). "Elöverkänslighet borde tigas ihjäl" har en förespråkare för en stark påtryckningsgrupp sagt. Orden yttrades av professor Sture Liden på Karolinska sjukhuset i ett TV-program. Tillsammans med Bengt Arnetz som är psykolog agerar dessa män egendomligt energiskt och metodiskt med att förneka de elöverkänsliga patienternas existens ungefär som Ralph Nilsson på Yrkesmedecin i Göteborg. Så fort det har varit ett radio eller TV-program om elöverkänslighet sätts det igång aktiviteter för att presentera "motståndarsidans" åsikter. Varför tala om "motståndare"? Till sjuka människor? Det finns ingen annan patientgrupp som har blivit utsatt för något liknande. Tänk om en det bildades en påtryckningsgrupp bland läkare och forskare, som förnekade diabetes och sade att det hela var inbillat och att de diabetessjuka borde behandlas av psykologer istället för insulin. Det är så de elöverkänsliga har det.

Det har inte gått att tiga ihjäl elöverkänsliga eftersom det dagligen blir nya fall, särskilt bland yngre. Man har istället från Liden och Arnetz påtryckningsgrupp presenterat en psykologisk förklaringsmodell som helt förnekar att el och magnetfält har något med elöverkänslighet att göra. I de s.k "framgångsrika" försök som gjorts har man medvetet sorterat bort sjukskrivna elöverkänsliga och enbart använt fullt arbetande personer med lätta hudbesvär från bildskärm, personer som inte kan betecknas som elöverkänsliga. Alltså mycket tillrätta- lagda resultat. Det finns inga som helst vetenskapliga eller praktiska bevis för dessa hypoteser om psykologiska mekanismer. Socialstyrelsen har slukat hypoteserna med hull och hår och föreslår behandlingsmetoden trots att man så synnerligen tydligt fått veta att den enda kända metoden att lindra besvär för elöverkänsliga är elsanering eller vistelse i elfri miljö.

PATETISKT

Ralph Nilsson avråder från elsanering. Detta trots att nästan alla svenska företag och myndigheter har elsanerat i mer eller mindre omfattning för sina anställda elöverkänsliga. Risken med elsanering skriver Nilsson i Ellemtel rapporten, är att man "signalerar att detta kan vara något farligt". Det finns andra som också kämpar emot elsanering. Bengt Arnetz och Sture Liden (liksom Ralp Nilsson) deltog i Ellemtel projektet, där 49 elöverkänsliga på ELLEMTEL rehabiliterades till en kostnad av ca 14 miljoner. Dessa herrar har gjort allt de kunnat för att säga att det var de psykosociala åtgärderna som hjälpte och inte elsaneringen. Det är tämligen orimligt att ett kostnadsmedvetet svenskt företag lägger ut så mycket pengar på elsanering om en psykolog eller Ralp Hilssons "behandling" kunde ge samma resultat

FÖRETAG OROLIGA

Medan Ralph Nilsson och andra håller på att tysta ner elöverkänslighetsfrågan är svenska företag och myndigheter djupt oroade. Viktig högutbildad arbetskraft slås ut av elöverkänslighet efter arbete med i synnerhet högupplösande bildskärmar och det är ont om civilingenjörer idag! Hudcancerfallen bland bildskärmsarbetare som börjat komma oroar också--och cancer kan man inte bortförklara med stress. Förutom att näringslivet drabbas, blir sjukvården också lidande i längden, om elöverkänsliga inte från början får rätt omhändertagande i vårdapparaten eller rehabilitering på arbetsplatsen.

Det tog alldeles för lång tid att erkänna att asbest var en hälsofara. Låt oss inte upprepa samma process med elöverkänslighet!

Med vänliga hälsningar

Leif Södergren 

Kommentar:
Göteborgs-Posten har initialt varit "positiva" men yrkat på nedkortning och sönderhackning och uteslutning av så mycket att det i praktiken är ett avslag. Göteborgs-Posten är den enda morgontidningen i Göteborg 
Written 950518 by Clas Tegenfeldt.

Tillbaka till Huvudsidan för FREEDOM CORNER.