FEB
- The Swedish Association for the ElectroSensitive
FREEDOM CORNER
Göteborg 95 04 2
SVENSKA DAGBLADET
Debatt
105 17 STOCKHOLM
Elöverkänslighet i Svenska Dagbladet.
Rapportera eller censurera?
Asbest är ingen hälsorisk! Detta trumpetades ut från våra
tillsynsmyndigheter in i det sista. På Yrkes- medecin i Stockholm
var det speciellt professor Ahlmark som stod för den åsikten.
Enligt Metall som följde frågan, var det en läkare som
till sist läckte information att en grupp läkare hade hemliga
möten om asbest-problemet -- samtidigt som man förnekade hälsorisken.
Idag sker samma förnekelseprocess vad gäller elöver- känslighet
och aktörerna har bara nya namn som Sture Liden, Bengt Arnetz. Båda
har erhållit mycket generösa forskningsbidrag från Arbetsmiljöfonden.
Arnetz har själv suttit i prioriteringskommitteen som bl.a (skandalöst)
förordat Liden och honom själv. De förnekar elöverkänslighet
och får stöd av Svenska Dagbladets två medicinska reportrar
som troget och därför mycket ensidigt rapporterar deras teorier.
Det är nästan så att man kan skönja marionetttrådarna.
TIGA IHJÄL
Att det pågår och har pågått en förnekelse-process
av elöverkänslighet de sista 10 åren kan man klart och
tydligt läsa om i en nyutkommen bok: FÄLTSLAGET OM DE ELÖVERKÄNSLIGA
( Tidens förlag) av Gunnie Nordström och Carl von Scheele. "Elöverkänslighet
borde tigas ihjäl". Orden yttrades av professor Sture Liden på
Karolinska sjukhuset i ett TV-program. Tillsammans med Bengt Arnetz som
är psykolog agerar dessa män egendomligt energiskt och metodiskt
med att förneka de elöverkänsliga patienternas existens
men de har även sällskap av Ralph Nilsson på Yrkesmedecin
i Göteborg. Så fort det har varit ett radio eller TV-program
om elöverkänslighet sätts det igång aktiviteter för
att presentera "motståndarsidans" åsikter. Varför tala
om "motståndare"? Till sjuka människor?
UNIKT FÖRTRYCK
Det finns ingen annan patientgrupp som har blivit utsatt för något
liknande. Tänk om en det bildades en påtryckningsgrupp bland
läkare och forskare, som förnekade diabetes och sade att det
hela var inbillat och att de diabetessjuka borde behandlas av psykologer
istället för insulin. Det är så de elöverkänsliga
har det. Någon sympati från Svenska Dagbladets medicinska reportrar
skymtar inte fram någonstans.
NY TAKTIK
Det har inte gått att tiga ihjäl elöverkänsliga eftersom
det dagligen blir nya fall, särskilt bland yngre. Man har istället
från Liden och Arnetz påtryckningsgrupp presenterat en psykologisk
förklaringsmodell som helt förnekar att el och magnetfält
har något med elöverkänslighet att göra. I de s.k
"framgångsrika" försök som gjorts har man medvetet sorterat
bort sjukskrivna elöverkänsliga och enbart använt fullt
arbetande personer med lätta hudbesvär från bildskärm,
personer som inte kan betecknas som elöverkänsliga. Alltså
mycket tillrätta- lagda resultat. Dessa tillrättalagda resultat
rapporterades troget av Svenska Dagbladet som enda tidning. På första
sidan skrev Anna-Lena Haverdahl: "Elallergiker friskare efter stressterapi".
Det finns inga som helst vetenskapliga eller praktiska bevis för
dessa hypoteser om psykologiska mekanismer. Tyvärr har Socialstyrelsen
slukat hypoteserna med hull och hår och föreslår behandlingsmetoden
trots att man så synnerligen tydligt fått veta att den enda
kända metoden att lindra besvär för elöverkänsliga
är elsanering eller vistelse i elfri miljö. Men om det senare
skriver aldrig Svenska Dagbladet. Kommer Svenska Dagbladets läsare
få reda på att Sotenäs flygflottilj genomför ett
stort ambitiöst elsanerings- projekt? Eller skall läsarna undanhållas
den verkligheten också?
PATETISKT
Bengt Arnetz och Sture Liden och Ralph Nilsson avråder från
elsanering. Detta trots att nästan alla svenska företag och myndigheter
har elsanerat i mer eller mindre omfattning för sina anställda
elöverkänsliga. Risken med elsanering skriver Nilsson i Ellemtel
rapporten, är att man "signalerar att detta kan vara något farligt".
Bengt Arnetz och Sture Liden (liksom Ralp Nilsson) deltog i Ellemtel projektet,
där 49 elöverkänsliga på ELLEMTEL rehabiliterades
till en kostnad av ca 14 miljoner. Dessa herrar har gjort allt de kunnat
för att säga att det var de psykosociala åtgärderna
som hjälpte och inte elsaneringen. Det är tämligen orimligt
att ett kostnadsmedvetet svenskt företag lägger ut så mycket
pengar på elsanering om en psykolog kunde ge samma resultat
STRESSFIXERADE REPORTRAR
Ett fenomenalt bra exempel på reportrarnas ensidighet får vi
när vi studerar Anna-lena Haverdahls rapportering av Källa 41
en skrift som beskriver aktuell forskning om bl.a elöverkänslighet.
Hennes kollega Inger Atterstam var redaktör och hade då tillfälle
att sätta sig in i olika forskares olika åsikter och även
Föreningen för El-och bildskärms- skadades inställning.
En god reporter hade kanske rapporterat mångsidigheten, men Haverdahl
åtrekommer (930512) med förutsägbar ensidighet i rubriken:
"Stress tros ligga bakom elallergi". Hon hade valt ut en åsikt som
tillhör Bengt Arnetz och Sture Liden. Det är tendensiös
och dålig journalistik.
Året därpå (940424) är Haverdahl igen inne på
samma spår och skriver då "El blev fobi. Technostress tänkbar
orsak till bildskärmsallergier". Det är Bengt Arnetz favoritord
som återfinns i rubriken.
FÖRETAG OROLIGA
Medan Bengt Arnetz och andra håller på att tysta ner elöverkänslighetsfrågan
är svenska företag och myndigheter djupt oroade. Viktig högutbildad
arbetskraft slås ut av elöverkänslighet efter arbete med
i synnerhet högupplösande bildskärmar och det är ont
om civilingenjörer idag! Hudcancerfallen bland bildskärmsarbetare
som börjat komma oroar också--och cancer kan man inte bortförklara
med psykologiska mekanismer.
MOTVILLIGT
Den 28 februari 1995 rapporterad Svenska Dagbladet lite surt och motvilligt
att Universitets-sjukhuset i Linköping öppnar en elsanerad tillbyggnad.
Det beror på "starka påtryckningar från elöverkänsliga"
skriver tidningen. Läsaren får intrycket att det är ett
lömskt uppsåt bakom det hela.
Reportern skriver inget om att sjukvårdens tillsynsorgan Social-styrelsen,
elsanerat egna lokaler. Ej heller nämns Sahlgrenska Sjukhuset där
man på egna initiativ planerat elsanerade rum.
Är Svenska Dagbladets läsare betjänta av den här
sortens ensidiga rapportering? Eftersom så många svenska företag
och myndigheter arbetar praktiskt med de här problem - vissa gör
det öppet och vissa gömmer undan de elöverkänsliga
men problemen finns - då borde Svenska Dagbladet som i övrigt
är en seriös tidning klippa av marionetttrådarna och tänka
på att presentera läsarna en ocensurerad verklighet.
Med vänliga hälsningar
Leif Södergren
Tillbaka till Huvudsidan
för FREEDOM CORNER.