FEB - The Swedish Association for the ElectroSensitive
FREEDOM CORNER

Göteborg 95 05 11 

 
Mats Svegfors 
SVENSKA DAGBLADET        
 
 
105 17 STOCKHOLM

Elöverkänslighet i Svenska Dagbladet. 
Medicinsk rapportering med slagsida.

Är du som ansvarig utgivare medveten om att tidningens medicinska reportrar Inger Atterstam och Anna-Lena Haverdahl visar upp en mycket ensidig och därmed jävig bild av elöverkänslighet? Vad skall de många svenska företag som är väl insatta i problematiken och som agerar praktiskt och förnuftigt,tro om Svenska Dagbladets märkligt ensidiga rapportering?

Idag förnekas elöverkänslighet precis på samma sätt som man förnekade asbest. Förnekarna har bara nya namn som Sture Liden, Bengt Arnetz och de tycks få ett märkligt hängivet stöd av Svenska Dagbladets två medicinska reportrar som troget och därför mycket ensidigt rapporterar deras teorier. Det är nästan så att man kan skönja marionetttrådarna.

TIGA IHJÄL

Att det pågår och har pågått en förnekelse-process av elöverkänslighet de sista 10 åren kan man klart och tydligt läsa om i en nyutkommen bok: FÄLTSLAGET OM DE ELÖVERKÄNSLIGA ( Tidens förlag) av Gunnie Nordström och Carl von Scheele. "Elöverkänslighet borde tigas ihjäl". Orden yttrades av professor Sture Liden på Karolinska sjukhuset i ett TV-program. Tillsammans med Bengt Arnetz som är psykolog agerar dessa män egendomligt energiskt och metodiskt med att förneka de elöverkänsliga patienternas existens. Så fort det har varit ett radio eller TV-program om elöverkänslighet sätts det igång aktiviteter för att presentera "motståndarsidans" åsikter. Varför tala om "motståndare"? Till sjuka människor?

UNIKT FÖRTRYCK

Det finns ingen annan patientgrupp som har blivit utsatt för något liknande. Tänk om en det bildades en påtryckningsgrupp bland läkare och forskare, som förnekade diabetes och sade att det hela var inbillat och att de diabetessjuka borde behandlas av psykologer istället för insulin. Det är så de elöverkänsliga har det. Tyvärr skymtar man sällan någon sympati från Svenska Dagbladets medicinska reportrar.

NY TAKTIK

Det har inte gått att tiga ihjäl elöverkänsliga eftersom det dagligen blir nya fall, särskilt bland yngre. Man har istället från Liden och Arnetz påtryckningsgrupp presenterat en psykologisk förklaringsmodell som helt förnekar att el och magnetfält har något med elöverkänslighet att göra. I de s.k "framgångsrika" försök som gjorts har man medvetet sorterat bort sjukskrivna elöverkänsliga och enbart använt fullt arbetande personer med lätta hudbesvär från bildskärm, personer som inte kan betecknas som elöverkänsliga. Alltså mycket tillrätta- lagda resultat. Dessa tillrättalagda resultat rapporterades troget av Svenska Dagbladet som enda tidning. På första sidan skrev Anna-Lena Haverdahl: "Elallergiker friskare efter stressterapi".

Det finns inga som helst vetenskapliga eller praktiska bevis för dessa hypoteser om psykologiska mekanismer. Den enda kända metoden att lindra besvär för elöverkänsliga är elsanering eller vistelse i elfri miljö. Men om detta skriver aldrig Svenska Dagbladet. Kommer Svenska Dagbladets läsare få reda på att Sotenäs flygflottilj genomför ett stort ambitiöst elsanerings- projekt? Eller skall läsarna undanhållas den verkligheten också?

PATETISKT

Bengt Arnetz och Sture Liden och andra i denna gruppering avråder från elsanering. Detta trots att nästan alla svenska företag och myndigheter har elsanerat i mer eller mindre omfattning för sina anställda elöverkänsliga. Bengt Arnetz och Sture Liden deltog i Ellemtel projektet, där 49 elöverkänsliga på ELLEMTEL rehabiliterades till en kostnad av ca 14 miljoner. Dessa herrar har gjort allt de kunnat för att säga att det var de psykosociala åtgärderna som hjälpte och inte elsaneringen. Det är tämligen orimligt att ett kostnadsmedvetet svenskt företag lägger ut så mycket pengar på elsanering om en psykolog kunde ge samma resultat

STRESSFIXERADE REPORTRAR

Ett fenomenalt bra exempel på reportrarnas ensidighet får vi när vi studerar Anna-lena Haverdahls rapportering av Källa 41 en skrift som beskriver aktuell forskning om bl.a elöverkänslighet. Hennes kollega Inger Atterstam var redaktör och hade då tillfälle att sätta sig in i olika forskares olika åsikter och även Föreningen för El-och bildskärms- skadades inställning. En god reporter hade kanske rapporterat mångsidigheten, men Haverdahl åtrekommer (930512) med förutsägbar ensidighet i rubriken: "Stress tros ligga bakom elallergi". Hon hade valt ut en åsikt som tillhör Bengt Arnetz och Sture Liden. Det är tendensiös och dålig journalistik.

Året därpå (940424) är Haverdahl igen inne på samma spår och skriver då "El blev fobi. Technostress tänkbar orsak till bildskärmsallergier". Det är Bengt Arnetz favoritord som återfinns i rubriken.

SPECIELLT JÄVIGA

Att Inger Atterstam och två andra i medicinska forskningsrådet speciellt pekats ut som jäviga av JK ger knappast heder åt Svenska Dagbladet. Och borde kanske föranleda en närmare granskning.

Atterstam har använts som skribent i ARBETSMILJÖFONDEN INFORMERAR, det sista numret. Där görs reklam för den psykologiska förklaringsmodellen som Arnetz m.fl propagerar för. Atterstam uppger att hon inte haft några journalistiska ambitioner utan bara skrivit vad Bengt Knave sagt. Är det så hon även arbetar på er tidning?

FÖRETAG OROLIGA

Medan Bengt Arnetz och andra håller på att tysta ner elöverkänslighetsfrågan är svenska företag och myndigheter djupt oroade. Viktig högutbildad arbetskraft slås ut av elöverkänslighet efter arbete med i synnerhet högupplösande bildskärmar och det är ont om civilingenjörer idag! Hudcancerfallen bland bildskärmsarbetare som börjat komma oroar också--och cancer kan man inte bortförklara med psykologiska mekanismer. De oroliga företagen kan inte förlita sig på att få någon annan information från Svenska Dagbladet än den gamla vanliga. Det är synd.

MOTVILLIGT

Ibland kommer dock en nyhet igenom. Den 28 februari 1995 rapporterad Svenska Dagbladet lite surt och motvilligt att Universitets-sjukhuset i Linköping öppnar en elsanerad tillbyggnad. Det beror på "starka påtryckningar från elöverkänsliga" står det. Läsaren får intrycket att det är ett lömskt uppsåt bakom det hela.

Reportern skriver inget om att sjukvårdens eget tillsynsorgan Social-styrelsen, själv elsanerat styrelsens lokaler. Ej heller nämns Sahlgrenska Sjukhuset där man på egna initiativ planerat elsanerade rum.

Är Svenska Dagbladets läsare betjänta av den här sortens ensidiga rapportering? Eftersom så många svenska företag och myndigheter arbetar praktiskt med de här problemen - vissa gör det öppet och vissa gömmer undan de elöverkänsliga eftersom de är elektronikföretag, men problemen finns - då borde Svenska Dagbladet som i övrigt är en seriös tidning klippa av marionetttrådarna till en viss intressegrupp och tänka på att presentera läsarna en varierad och ocensurerad verklighet.

Jag hör med intresse från dig !

Med vänliga hälsningar Leif Södergren 

Written 950518 by Clas Tegenfeldt.

Tillbaka till Huvudsidan för FREEDOM CORNER.