Intervjuer vid Amalgamenheten på Huddinge sjukhus med registratorn och Sven Langworth, 25 april 1996 samt om de följande attackerna på en annan, seriös amalgamsaneringsenhet i Uppsala .
Min inledande fråga till registratorn vid enheten gällde hur klagomål registreras. En del sådana hade förekommit. Men tyvärr föll just den frågan och det svaret av någon anledning bort på min tejp. Men svaret jag fick var att detta inte är något offentligt, att jag fick vända mig till andra enheter. Jag påpekade då för kvinnan att Amalgamenheten ingår i sjukhuset, står under offentlighetsprincip och att allt som inte berör patientsekretess alltså är offentlig handling. I det läget börjar svaret från registratorn att låta något annorlunda. Utskriften nedan är ordagrannt nedtecknad:
Jan Åberg: -Det här som du sa om registreringen och klagomål nyss. Kan du upprepa det?
Registratorn: -Ja, det görs alltså uppe på kansliet, på huvudkansliet för själva sjukhuset.
JÅ: -Ja. Och nu kommer det in ett klagomål. Hur är själva gången för att bearbeta det?
R: - Jag handlägger ingenting av det. Jag hänvisar dig till våra överläkare.
JÅ: -Alldeles nyss sa du till mig att ni har inga rutiner för handläggning av klagomål.
R: -Vi har inte haft så många...ett par stycken bara...
JÅ: -Och hur har ni gjort med dom?
R: -Ja, det registreras centralt.
JÅ: -Men om nu klagomålet kommer hit?
R: -Om du alltså är ute efter ärendets gång, så sköts det och diarieförs det som det tillstår en offentlig myndighet. Och det sköts alltså centralt av vår sjukhusregistrator.
JÅ: -Men om ni får in ett klagomål hit?
( situationen som den har utvecklats till nu i konversationen var något komisk. Kvinnan som jag talar med på expeditionen drar sig ut i korridoren där hon spanar efter medpersonal. När hon får syn på Sven Langworth längst bort i korridoren semaforerar hon med båda händerna och Langworth kommer skyndande till undsättning. Bandspelaren håller jag fullt synlig i handen mellan mig och personalen. De är medvetna om att samtalet bandas)
R: -Jag har just hänvisat den här herrn till dig!
JÅ: -Jag frågade just om behandlingsgången vid klagomål.
Sven Langworth: -Vi har en del allmänt material som vi kan lämna ut. Fast vi kan inte ta emot konsultationer så här utan tidsbeställning.
JÅ: -Jag har ju bara några enkla frågor att ställa!
SL: -I egenskap av privatperson eller som journalist?
JÅ: -Som frilans.
SL: -Men var?
JÅ: -Det vet jag inte än. Man får väl se vilka som är intresserade av det.
SL: -Nu har vi ju den rutinen att om man som journalist eller utomstående vill ha information, då är man välkommen att ringa för att beställa tid. Vi har tagit emot rätt många journalister på det sättet.
JÅ: -Har ni inte lite information som Amalgambladet till exempel?
SL: -Javisst. Sånt kan vi plocka fram.
Registratorn: -Men vad du frågade mej om var hur ett ärende sköts rent myndighetsmässigt.
JÅ: -Det som jag från början frågade var: om det nu kommer in ett klagomål från en patient, jag pratade inte om någon anmälning, jag pratade om ett klagomål. Och frågade: Hur hanteras det? Och du svarade mig att "det finns inga rutiner för detta". Kommer det därutöver in en ren anmälan så måste den givetvis diarieföras...
R: - Ja. Okay. Om jag kanske har haft fel i det.
JÅ: -Det handlar om principerna för hur man hanterar klagomål. Men det finns tydligen inga fasta rutiner för hur klagomål handhas här?
SL: -Jodå. På det sättet att alla patienter får fylla i en enkät. Och vi går igenom den där sedan, fortlöpande, och är det någonting sen som patienterna - det behöver inte vara någon enskild patient - klagar på, då rättar vi till det. Om det är möjligt.
JÅ: -Men om man nu inte har fyllt i enkäten?
SL: -Nej, det görs när de är färdiga och går hem. Efter avslutad utredning. Så det är det sista dom gör. Så där(i enkäten) kommer det fram ganska rättvisande över hela kedjan vad som...
JÅ: (avbryter)...Så egentligen: de här klagomålen som har kommit in(under tiden), de var överflödiga? Patientenkäten säger mer än senare eftertänksamhet?
SL: -Det vet jag inte. Det är ju så här vi har lagt upp det. Det är rätt vanligt inom sjukvården. Sen är det ju givetvis att en del patienter kan tycka att någonting är bra eller dåligt under tiden och det försöker vi ta hänsyn till.
JÅ: -Men nu är det ju lite kontroversiellt med enkäten. Patientföreningar, exempelvis FEB och Tandvårdsskadeförbundet, där är de väl inte precis så förtjusta i den?! Och mot den bakgrunden: Hur ser ni på att ändå tillämpa enkäten?
SL: -Ja. Vi har ju tagit upp det här med förtroendenämnden i Sthlm Läns Landsting. Och det finns ingen anledning att ändra på det här.
JÅ: -Det innebär att ni anser att förtroendenämnden är en viktigare samverkanspartner än patientföreningarna?
SL: -Ja. Jaa. Ja, viktigare och viktigare, det vill jag inte påstå. Men i den tappning som Tandvårdsskadeförbundet nu drivs så har ju dom sagt nej till samarbete. Vi har ju bjudit in dom och så har dom varit här och fått information sedan så har de ovanpå det gått ut och skrivit saker och ting som inte alls stämmer med den information som vi har lämnat. Och då är det ju väldigt svårt att samarbeta. Men normalt sett är patientföreningarna bra och seriösa samarbetspartners.
JÅ: Så ni ser alltså positivt på patientföreningar i allmänhet men inte...
SL:(avbryter)...på Tandvårdsskadeförbundet...
JÅ: (avbryter)...och FEB?
SL: -Jaa, så vitt som jag har hört så det inget att anföra mot dom. Utan det tycks fungera.
JÅ: -Men FEB accepterar ju heller inte den här enkäten!
SL: - Ja, det vet jag inte.
JÅ: -Nej. Men det vet jag. Jag har pratat med ledning för FEB de accepterar heller inte enkäten.
SL: -Jag har inte fått den informationen.
JÅ: -Men om det nu skulle vara så att inte bara Tandvårdsskadeförbundet utan också FEB ser negativt på enkäten. Är det i så fall ändå välbetänkt att använda den? Kan det inte vara så att man då får felaktiga svar på den?
SL: -Jah! Vi har rätt stor erfarenheter av enkäter över huvud taget. Men det finns ju alltid en viss osäkerhet.
JÅ: -Nu har jag ett exempel på just en sådan här enkät. Så här ser den alltså ut(en av enkäterna som används vid Amalgamenheten visas upp för Langworth). Den är numrerad. Hur vill du kommentera det?
SL: -Jag vill inte kommentera det här just nu. Utan om du vill veta mera så får du kontakta mig per telefon...
JÅ: (avbryter)..men det är väl bara en enkel kommentar: Den är numrerad. Vilket är syftet med numreringen?
SL: -Ja. Syftet är ju... så att säga... att hålla i ordning på pappren. Det vill säga, att... om man delar ut ett antal enkäter eller frågeformulär så vill man väldigt gärna veta om det har kommit in svar eller om det är bortfall. Det är inte för att få något slags identitetskontroll bakvägen. Vi gör inte så...
JÅ: (avbryter)...men det kanske kan uppfattas så, om det står nummer på dem. För det går ju faktiskt att identifiera vem som har fyllt i.
SL: -Ja, vi kan ju stå här ute och titta mot lådan , det är inga problem. Det är ju frivilligt också.
JÅ: -Men om det nu är så att både FEB och Tandvårdsskadeförbundet ser negativt på den här verksamheten - av olika skäl - det kan vara riktigt eller felaktigt, men de gör det helt enkelt, och ni har en patientenkät som de - av samma skäl - ser negativt på : förväntar ni er verkligen då, med den kunskap som dessa patientföreningar sprider till sina medlemmar, att ni ska få ärliga och uppriktiga svar?
SL: -Ja, det är ju väldigt få medlemmar av Tandvårdsskadeförbundet som kommer hit.
JÅ: -Hur vet du det?
SL: -Ja vi frågar ju när vi undersöker dem.
JÅ: -Men hur vet du det? Om det är konfliktladdat så kanske man inte röjer att man är medlem?
SL: -Konflikt och konflikt. Det har varit en debatt i tidningarna den sista tiden.
JÅ: -Hur många procent uppskattar du är medlemmar i FEB och Tandvårdsskadeförbundet utav de som kommer hit?
SL: -Kanske 10 procent.
JÅ: -10 procent? Och det är du säker på så att det inte är en 50-60 procent eller mer?
SL: -Näe. Jaa. 50 eller 60 procent är jag säker på att det inte är , men det är väl 8 eller 12.
JÅ: -Genom att de själva har uppgett det i intervjuer och enkäter?
SL: -Mm. Precis. Vi frågar alla.
JÅ: - Okay. Då är vi klara.
Amalgamenheten vid Huddinge Sjukhus lades sedermera ned under 1996. De var omstridda hela tiden och en hel del klagomål på deras psykologiska/psykiatriska "förståelse"-koncept av de ditremitterade amalgampatienternas besvär från kvicksilverläckage. Å andra sidan: Den Yrkesmedicinska kliniken vid Huddinge sjukhus lobbar i dag rätt friskt för att förmå Socialstyrelsen att påverka Landstinget i Uppsala att få Amalgamsaneringsenheten i Uppsala n e d l a g d. Där sanerar man nämligen amalgamfyllningar på ett skonsamt sätt u t a n att hålla på och tjafsa om att patienterna är "hypokondriska" etcetera och u t a n att försöka "bota" patienterna med kognitiv beteendeterapi. Det vill säga: Vid amalgamsaneringsenheten i Uppsala gäller inte i första hand beteendemodifikation - där går man rakt på källan: avlägsnar kvicksilvret ur tänderna. Varför är då Socialstyrelsen så intresserad av att stoppa den verksamheten? Svaret är enkelt: Dess "expert" i elöverkänslighets- frågor och i amalgamfrågor, Docent Magnus Swartengren, har dubbla tjänster. En tjänst på Yrkesmedicinska kliniken vid Huddinge Sjukhus (det vill säga arbets- kamrat med Birgitta Kolmodin-Hedman, Lena Hillert och Bengt Arnetz, kognitiv- förespråkarna alltså) och på samma gång en tjänst som Socialstyrelsens "expert" på dessa frågor. (Utan att ha presterat en enda självständig studie i något av de¨ tre nämnda områdena! Den som inte tror mig kan rekvirera hans meritförteckning från personalavdelningen på Sydvästra Sjukvårdsområdet i Stockholm. I den kan vi alla utläsa att kejsaren är mer än lovligt naken!)
Vad var det som Albert Einstein sa om den här sortens folk? -De är ingenting annat än charlataner! Med vetenskap har de föga att skaffa!
STÖD AMALGAMSANERINGSENHETEN I UPPSALA MOT SOCIALSTYRELSENS OHEMULA REPRESSALIER!
Tillbaka till Huvudsidan för FREEDOM CORNER.