FEB - Föreningen för El- och Bildskärmsskadade | 22 januari 2001
 Svenska Sidorna
Insändare i Tidningen Folket den 27 december 2000


"El-pestens" följder förringas - men i Eskilstuna talas klarspråk

  JAG TYCKER ATT DET blivit så oroväckande tyst i debatten kring riskerna med elektromagnetisk strålning och mikrovågor! Så borde det nog inte vara med tanke på den rapport som dr Neil Cherry vid Lincoln University på Nya Zeeland presenterade under våren 2000. 
  Rapporten talar på ett femtiotal sidor om hur strålningen påverkar gener, nervsystem och graviditeter. I maj lades den fram för parlamentet i Nya Zeeland och i juni för regeringarna i Italien, Österrike och Irland samt för Europaparlamentet i Bryssel. 
  Av Cherry-rapporten framgår att många studier visar att radiofrekventa/mikrovågor på mycket låga nivåer skadar DNA och kromosomerna och att cancergenerna får ökad aktivitet genom förändringar i cellen. Hans slutsats när det gäller mobil telefoni är att den förmodligen leder till en stark ökning av neurologiska sjukdomar och hjärntumörer inom de närmaste 10-20 åren. Basstationerna (masterna) ger stor ökning av missfall, cancersjukdomar, nerv- och hjärtsjukdomar mm. Redan vid mycket låga exponeringsnivåer (långt under vedertagna gränsvärden) har visats att barns inlärningsförmåga och fysiska utveckling har störts. 
  JAG ÄR EN ELÖVERKÄNSLIG lärare från Spånga. På grund av mina symptom kan jag endast arbeta halvtid i de ofullständigt elsanerade lokaler som iordningställts åt mig. Nu försämras emellertid strålmiljön raskt och drastiskt. Fler mobiltelefoner, nya 3:6-basstationer, fler datorer, mer elektroniska prylar... Hur länge till ska jag kunna arbeta? 
  Varför tillämpas inte miljöbalkens försiktighetsprincip? Den ska tillämpas, innan ny, oprövad teknik används! Stockholms kommun struntar blankt i detta och använder sig bland annat av en forskare som svamlar om att de elöverkänsliga kanske blivit misshandlade, vantrivs på jobbet eller haft en usel barndom! 
  VEM BRYR SIG i dag om barnen? De är den nya tidens stora förlorare. I sin känsligaste ålder utsätts de för mikrovågor av vinsttörstande tillverkare. Hur långt har människan kommit i sin cynism?! 
  Forskare fortsätter att låta sig avlönas av industrin och Strålskyddsinstitutet säger sig lita på dem! 
  Vi måste få obundna forskare, som inte är allierade med industrin och avlönas av dem men i stället vågar kämpa vidare med sina "obekväma" forskningsresultat. Vid Lunds universitet har man dessutom visat att blod-hjärnbarriären öppnas för oönskade substansers intrång genom att den perforeras vid mikrovågsstrålning. 
  Faran gäller nu inte bara mobiltelefonerna, utan också framtidens hela trådlösa kommunikationssamhälle. Många seriösa forskare skriver till världens regeringar och ber dem agera snabbt. Sveriges regering tycks hittills inte alls bekymrat sig. Det är oerhört viktigt att gränsvärdena sänks för mikrovågsstrålningen och att man försöker hitta andra former för elektronisk överföring och/eller andra frekvenser att sända på. 
  TILL ESKILSTUNA KOMMUN vill jag ge "tusen rosor" för att man beslutat göra en inventering av områden inom kommunen som har minst strålning. Miljö- och byggkontoret har visat sig positivt till att mäta och utreda. Det är meningen att dessa strålningsfria eller åtminstone "strålningssnälla" områden ska kunna bevaras intakta och tjäna som frizoner/tillflyktsorter för de människor som redan är sjuka och inte kan vistas i stadsmiljö. 
  Allt fler insjuknar nu i sina elektroniska miljöer - datafolket mår till exempel sämre och sämre och tvingas ofta till långa sjukskrivningar, kan man läsa om. Eskilstuna kommun har - i motsats till Stockholm - insett allvaret och visat sig framsynt. Själv hoppas jag kunna fortsätta att fly undan till min lilla elfria stuga i Skiren-Kvickenområdet. Där sticker ännu ingen mobiltelefonimast upp sitt fula tryne! Miljön där är ännu så fri från elektrosmog, att jag mår bra och kan vila ut. Andra elöverkänsliga vänner och bekanta trängs dessutom ofta med mig i stugan - så ofta att jag nu i sommar måst bygga en gäststuga för dem som helst inte vill tillbaka till stadsmiljön. 
  Nu kan jag hoppas att detta andningshål får vara kvar även i framtiden. 

AGNETA GUTIERREZ