Haninge den 18 februari 2001
 

Angående notis i Metro den 17 februari om mobilfria zoner

I Metro den 17 februari kunde man läsa att de kommuner som vill införa mobilfria zoner enligt SSI är ute i ogjort väder. Vi omges ju ständigt av strålning från våra olika apparater - varför oroa sig för just den frekvens som mobilmasterna utnyttjar, frågar Gert Anger och förklarar i nästa andetag att strålningen ju ligger under gränsvärdet.
Om Gert Anger är representativ för inställningen på SSI har den svenska befolkningen verkli-gen skäl att oroa sig, och då inte bara för eventuella risker med mikrovågsstrålning utan för den totala världsfrånvändhet som tycks råda på SSI.
Följer man inte forskningen utan anser sig själva sitta inne med den slutgiltiga sanningen? Vet man inte att det forskas ganska intensivt runt om i världen kring misstänkta hälsorisker med mobilstrålning.
Och vet man inte heller att flera länder har lägre gränsvärden för mikrovågsstrålning än Sveri-ge - bland annat USA, Italien, Schweiz och Österrike - och att dessutom ingen egentligen med säkerhet vet om de gränsvärden man har satt är låga nog för att förhindra negativa hälsoeffek-ter?
I stort sett de enda som tycks vara tvärsäkra på mobilmasternas ofarlighet är telekommunikationsbolagen.
Och Svenska strålskyddsinstitutet!

Med vänlig hälsning

Rigmor Granlund-Lind
 

Bilagor: Artikel av SvD:s vetenskapsredaktör Ulrika Björksténs den 3 december 2000
Min egen artikel i SvD den 2 februari 2001

    2001-02-27
    Ert datum 2001-02-17

Rigmor Granlund-Lind
Haninge

Om mobilfria zoner

Att det finns mobiltelefoni, rundradio, TV-sändningar och mången annan sorts radiokommuni-kation i Sverige, utnyttjade av bl.a. Räddningsverket, flygfart och taxi är politiska beslut och ligger utanför Statens strålskyddsinstituts kontroll.

Statens strålskyddsinstitut kontrollerar att allmänheten inte utsätts för strålningsnivåer som ligger över de internationellt etablerade gränsvärdena. Några egna gränsvärdeskonstruktioner utöver dessa gränsvärden görs inte vid myndigheten. De etablerade gränsvärdena bygger på funna tröskelvärden för värmeutveckling i olika organ, och för yrkesexponering har man lagt på en säkerhetsfaktor 5, och för allmänheten ytterligare en säkerhetsfaktor 10, dvs. en total säker-hetsfaktor 50.

På SSI förstår vi inte poängen med s.k. mobilfria zoner och det är vad bland andra Gert Anger i olika sammanhang har förklarat. Det finns ju så många andra radiovågor i alla fall.

Jag har gått igenom en större undersökning i Göteborg, 26 positioner, (Thomas Uddmar; RF Exposures from Wireless Communication, Chalmers Tekniska Högskola 1999) enligt vilken strålningstätheten varierar på följande sätt:

ca 450 Mhz 0,000000044 - 0,0021 % av gränsvärdet
ca 950 Mhz 0,000000084 - 0,031 % av gränsvärdet
ca 1800 Mhz 0,000000056 - 0,00079 % av gränsvärdet

Sannolikt kommer 1800 Mhz-bandet komma att öka då 950 Mhz-bandet blir "fullt".

Att värdena variera starkt i olika positioner och med tiden vet vi sedan gammalt. Göteborgsre-sultaten kan vi också bekräfta genom egna mätningar i stockholmstrakten, en miljöövervak-ningsverksamhet som just har påbörjats.

Fler andra länder har andra gränsvärden, det vet vi. I botten finns de internationellt etablerade bedömningarna och sedan har man i vissa fall lagt på olika nationella säkerhetsfaktorer.

Vi följer forskningen. Vi bevakar vetenskaplig litteratur och har t.ex. deltagit i alla möten som anordnats av ICNIRP, den internationella kommissionen för ickejoniserande strålning, i samar-bete med WHO. En slutsats av sådana möten är att det inte finns belagt några oönskade effek-ter andra än sådana som beror på värmeutveckling. Och vi ligger långt under sådana nivåer.

Slutligen vill jag framhålla att Gert Anger är en högt betrodd och synnerligen kompetent med-arbetare på SSI. Vad han säger står myndigheten bakom, fullt ut.

Med vänlig hälsning

Anders Glansholm
verksamhetsansvarig

Brev med diarienr 842/605/01

Statens strålskyddsinstitut
Attention: Anders Glansholm
 

    Haninge den 10 mars 2001

Angående mobilfria zoner

Tack för brev av den 27 februari 2001. Det var både oväntat och glädjande att SSI inte bara nöjde sig med att gå in i debatten i Klarspråk utan även ville ge ett svar på mitt brev med i princip samma innehåll som mitt Klarspråksinlägg. 
Tisdagen den 6 mars sändes en replik från mig till Gert Anger i programmet, där jag hänvisar till forskning som faktiskt redan idag visar att det kan finnas hälsorisker med mobiltelefoni. Men egentligen diskuterar vi två olika fenomen:

om mikrovågor kan vara skadliga för var och en av oss
om mikrovågor gör de elöverkänsliga mer eller mindre svårt sjuka

I det första fallet finns det idag en hel del forskning som tyder på att mikrovågor för mobiltele-foni har biologiska effekter i förlängningen hälsorisker. Detta är icke önskvärd kunskap, efter-som vi mer eller mindre byggt oss fast i ett samhälle där nästan var och en använder och lärt sig uppskatta att ha en mobiltelefon i väskan eller fickan. Själv var jag tacksam över min egen mo-biltelefon när jag fick fel på bilen på motorvägen och inte behövde gå kilometervis för att ringa efter bärgning, eller när ett träd fallit över telefonledningen på landet och jag behövde ringa ett viktigt samtal.
Men framför allt är kunskapen icke önskvärd eftersom väldigt mycket av vårt lands ekonomi skulle störas om man var tvungen att starkt begränsa användningen av högfrekvent elektronik för mobiltelefoni, trådlöst Internet och annan trådlös kommunikation. Den amerikanske epi-demiologen George Carlo har nyligen givit ut en bok, Cell Phones, där han beskriver hur den forskning som han ledde i USA fick indragna anslag när de olika forskarna kom fram med av telekommunikationsföretagen icke önskvärda resultat. I mitt inlägg i Klarspråk ger jag en del exempel, och jag hänvisar bland annat till de tre lundaforskarna Salford, Brun och Persson, som visat att blod/hjärnbarriären öppnas vid ytterst låga energinivåer av mikrovågsstrålning, vilket kan påverka immunförsvaret och ge autoimuna sjukdomar som MS, och genom att släppa in proteinet albumin i hjärnan också kan leda till olika demenssjukdomar.
Vidare hänvisar jag till en artikel i The Lancet från den 25 november förra året, där forskaren G J Hyland redogör för hälsorisker med mobil telefoni. Han ger många exempel, dels vad gäller kor, som magrat, fött döda kalvar, som slutat mjölka och liknande uppenbara sjukdomssym-tom, i samband med att en mast för mobiltelefoni placerats i närheten av deras uppehållsplat-ser, dels vad gäller människor: hur barn fått epileptiska anfall när de befunnit sig i närheten av basstationer för mobiltelefoni men sluppit anfall när basstationen varit avstängd eller när de själva befunnit sig på annan ort; hur människor fått sömnsvårigheter genom att mikrovågorna stört bildandet av sömnhormonet melatonin som skyddar mot cancer; men allvarligast av allt: att mikrovågorna visat sig ge skador på DNA, vilket ju i förlängningen också ökar risken för cancer.
I det andra fallet, dvs huruvida de elöverkänsliga blir sjuka av i stort sett all elektrisk utrust-ning men i synnerhet av mobiltelefoner och basstationerna och antennerna för mobil telefoni, finns i princip ingen forskning alls. Däremot finns det övertygande empiriska erfarenheter att så är fallet. I samband med den hearing som Rådet för arbetslivsforskning, RALF, anordnade i Norra latins aula den 8 mars förra året höll ett antal personer med egen elöverkänslighet eller med anhöriga som drabbats anföranden som beskrev detta handikapp ur olika aspekter: vad som utlöst elöverkänsligheten, vilka symtomen var, vad man kan göra för att åtminstone lindra besvären, liksom tekniska och medicinska förklaringsmodeller.
RALF hade också i annonser i dagspressen bett människor i brev på högst två sidor beskriva sina erfarenheter av elöverkänslighetesproblematiken. Anförandena i Norra latin stenografera-des och skrevs ut, och tillsammans med de brev som kommit in från alla delar av landet - det blev 438 rapporter totalt - kan man utan överdrift påstå att de elhandikappades problem är belysta från alla tänkbara håll. Man vet vad de blir sjuka av och hur de kan bli symtomfria. Utlösande faktorer är oftast (alltid?) en kemisk förgiftning, ofta kvicksilver från amalgam eller flamskyddsmedel, och mer eller mindre intensiv exponering för elektromagnetiska fält.
Meningen var att detta material skulle tryckas och bli tillgängligt för den som så ville omkring den 1 juni 2000, men så tog pengarna slut, och någon tryckning hade RALF därför inte råd med. Men breven finns att läsa på Näringsdepartementet, eftersom de är offentlig handling. Själv har jag läst alla.
SSI säger sig inte förstå vitsen med mobilfria zoner, eftersom det finns så många andra strål-ningskällor än mikrovågorna från basstationerna för mobiltelefoni. Också för dessa reagerar elöverkänsliga med neurologiska sjukdomssymtom. Men ändå är det ju faktiskt så att den allra mesta mikrovågsstrålningen idag kommer från mobiltelefoni, och om 3G-nätet byggs ut enligt planerna kommer de elöverkänsliga inte ha någonstans att ta vägen. De svårast drabbade kom-mer kanske till och med att dö; det finns ju personer som är så svårt elöverkänsliga att de blir medvetslösa vid mikrovågsexponering med mycket litet energiinnehåll. En del elöverkänsliga flyttar idag runt i landet för att undkomma nya basstationer.
Vem lyssnar på dem? Uppenbarligen inte SSI. 
Gert Anger ville med sitt inlägg i Klarspråk lugna mig och allmänheten, men helt säker på sin sak tycks inte heller han själv vara när han säger, och jag citerar, att "nuvarande kunskap inte talar för att radiofrekventa fält från mobiltelefonin medför oönskade hälsoeffekter", men att "det självklart finns fortsatta behov av att forska om eventuella hälsorisker". Delar SSI trots allt denna osäkerhet?

Med vänlig hälsning
Rigmor Granlund-Lind

    2001-03-12
    Ert datum 2001-03-10

Rigmor Granlund-Lind
Haninge
 

Mobilfria zoner

Statens strålskyddsinstitut har tidigare redogjort för sin uppfattning om läget avseende mobil-fria zoner m.m. Även om det inte duger för dig, finns det inte mera att tillägga.

Med vänlig hälsning
Anders Glansholm
verksamhetsansvarig

    Haninge den 18 mars 2001
 

Angående mobilfria zoner och maktens arrogans

Tack för brev av den 12 mars 2001, där jag möts av maktens arrogans. Är SSI inte i stånd att diskutera de problem som jag tar upp i mitt brev den 10 mars och reagerar därför känslomäs-sigt? Ändå är det väl SSI:s ansvar som statlig myndighet att ta en medborgares frågor om ris-kerna kring mikrovågsstrålning från mobiltelefoni på allvar, dvs det som jag tog upp i mitt brev:

hur SSI ställer sig till Hylands artikel i The Lancet den 25 november 2000;
hur SSI ser på Salford och medarbetares fynd att blod-hjärnbarriären öppnas för gifter vid mycket låga nivåer av mikrovågsstrålning;
hur SSI tolkar den schweiziska domen att mobilmast och antenner måste tas bort från ett bostadsområde utanför Genève där flera hyresgäster blivit sjuka av strålningen;
hur SSI anser att de 438 breven till Rådet för arbetslivsforskning, RALF, ska tolkas, där främst de elöverkänsliga själva men också deras anhöriga samt läkare och tekniker som hjälpt till med elsanering beskrivit de elöverkänsligas symtom och handikapp ur alla tänkba-ra synvinklar;
varför SSI anser att man inte behöver ta hänsyn till de elöverkänsliga genom att inrätta mo-bilfria zoner runt deras boende?

Vart ska de elöverkänsliga ta vägen tills det anses bevisat att de verkligen existerar och inte är drabbade av en helt ny sorts psykisk sjukdom med allvarliga neurologiska symtom, så allvarli-ga att de får hjärtartymi, kramper och i några fall till och med blir medvetslösa i flera timmar när de utsätts för strålning för mobiltelefoni och basstationer? Och de som har symtom på elöverkänslighet är många, 2% av befolkningen enligt uppskattningar i Arbetslivsinstitutets rapport 2000:05, där man också redovisar att en ny grupp tillkommit, unga män som arbetar med IT och samtidigt är flitiga mobiltelefonanvändare.
I en diktatur måste man nöja sig med ett svar sådant som SSI skickade mig i måndags. I en demokrati är en statlig myndighet skyldig att bemöta medborgarna med respekt och diskutera de frågor man är satt att bevaka.

Med vänlig hälsning

Rigmor Granlund-Lind

Rigmor Granlund-Lind
Haninge
 

Mera om mobilfria zoner

Frågan om mobilfria zoner är politiska beslut som självständigt fattas av kommunerna. SSI har inte försökt motarbeta sådana beslut, men har med anledning av direkta frågor förklarat att vi inte på objektiva fysikaliska grunder kan förstå att sådana zoner i någon avgörande mån skulle kunna hjälpa Dig eller Dina olyckskolleger.

SSI utför mätningar i fält av många olika slags strålning, som ett led i myndighetens miljööver-vakningsprogram. Den grupp på SSI som hanterar ickejoniserande strålning består av fysiker och tekniker. Gruppen anser sig ha god förmåga, såväl i avseende på instrumentell utrustning som fysikalisk/teknisk kompetens, att utföra sådan övervakning bl.a. i frågor om mätteknik och andra fysikaliska och tekniska skeenden som är involverade i mobiltelefonin. I fråga om mätningar av elektromagnetiska fält finner man, med hjälp av en kalibrerad antenn och spekt-rumanalysator, en skog av taggar från olika slags sändare. Av dessa härrör tre taggar från mobil-telefonin varav 950 Mhz-toppen tills vidare brukar vara högst. Skälet till vårt ifrågasättande av mobilfria zoner är huruvida eliminerandet av dessa tre toppar, bland alla andra toppar vid nä-raligganede frekvenser, skulle hjälpa elkänsliga särskilt mycket.

SSI bevakar alltså strålningsmiljön i samhället. Däri ingår bevakning av den elektromagnetiska miljön. I det senare fallet gör SSI bedömningar strikt mot de gränsvärden som är "etablerade" i internationellt vedertagna dokument, producerade av erkänt vetenskapligt kunnande, och som även är rekommenderade av EU. I Sverige ligger man för allmänhetens del, så långt vi hittills har funnit, flera storleksordningar under dessa gränsvärden. SSI arbetar därutöver inte med några längre gående, strängare, egna gränsvärdeskonstruktioner. Vi ser inte detta som vår uppgift, utan det får medicinsk och/eller biologisk vetenskap ta hand om.

SSI besitter inte den medicinska kompetens som ger bot för de problem som elkänsliga anför. Det utgör ett problemkomplex som vi hänskjuter till läkarvetenskapen och som inte handläggs på SSI. Vi följer vad som händer i forskningen, men så länge det inte finns några nya "erkända" resultat eller gränsvärden, tillämpas de nuvarande gränserna. Utöver denna ståndpunkt är SSIs tjänstemän inom gruppen för ickejoniserande strålning vare sig beredda eller kompetenta att, i medicinska termer, inveckla sig i detaljdiskussioner om de mer eller mindre väl underbyggda fynd som förekommer olika rapporter.

Det som SSI har uttryckt ovan är inte en enskild tjänstemans funderingar eller beslut, utan speglar SSIs övervägda bedömning och policy på området.

På Statens strålskyddsinstituts vägnar

Anders Glansholm
verksamhetsansvarig