MOBILTELEFONI OCH MIKROVÅGOR

Svenska forskare är oroade

Den 30 december hade SvD en ledarartikel under rubriken Telefonlarmen är ovetenskapliga apropå människors oro för att det kan innebära risker att tala i mobiltelefon; de vetenskapsmän som kommit till en annan slutsats sysslar med "junkscience".

Artikelförfattaren gav en rad argument till stöd för denna uppfattning. 
Dels att de internationellt fastställda gränsvärdena för mikrovågsstrålning inte överskrids vid mobiltelefoni, dels att en talesman för Nokia förklarat att det är ofarligt att tala i mobiltelefon, dessutom att Rådet för 
arbetslivsforskning, RALF, i en rapport som kom för ett par månader sedan meddelat att det inte finns någon forskning som visar risker med mobiltelefoni.

Nu har det ju i andra sammanhang ofta visat sig att gränsvärden varit för lågt satta. Hur kan man vara säker på att de som gäller för mobiltelefoni är säkra? Att Nokia anser att mobiltelefoni är ofarligt är kanske inte helt överraskande, hur skulle de annars kunna fortsätta sin verksamhet?

Och RALF-rapporten har faktiskt utsatts för häftig kritik, bland annat av professor Kjell Hansson-Mild vid Arbetslivsinstitutet. Denne ingår i den brittiska kommitté, Steward-kommittén, som fått 50 miljoner kronor av den engelska regeringen och lika mycket från mobilindustrin för vidare forskning om mobiltelefoni.

Hansson-Mild anser att de som ledde arbetet inom RALF, Lena Hillert och Ulf Bergqvist, inte hade kompetens för sitt uppdrag. Och flera personer som ingick i arbetsgruppen lämnade arbetet i förtid, eftersom de tappat förtroendet för Hillert och Bergqvist, som redan innan gruppens arbete 
kommit i gång haft den bestämda uppfattningen att mobiltelefoni var riskfritt.

Möjligen skulle man också kunna anse dessa båda som jäviga, eftersom de samtidigt med arbetet för RALF ingick i Telias vetenskapliga råd.

Flera svenska forskare, bland annat docent Olle Johansson vid Karolinska institutet, varnar för att mobiltelefoni kan vara riskabelt. I England finns redan i dag varningstexter på mobiltelefonerna. Också den svenske nobelpristagaren och hjärnforskaren Arvid Carlsson är tveksam till mobiltelefoni. I en intervju i Expressen i december säger han att man vet för lite om riskerna men att det mycket väl kan vara så att mobiltelefoner skadar hjärnan.

I slutet av sin artikel är ledarskribenten själv inte heller längre lika tvärsäker: Vi kan inte utesluta att risker kan komma att påvisas i framtiden, men i dag är det vetenskapliga underlaget inte sådant att det ger oss anledning att utmåla mobiltelefoner som hälsofarliga."

Jaså. Tills vidare kan man alltså med tillförsikt fortsätta att tala i sin mobiltelefon, än så länge är det helt riskfritt. Men det kan bli farligt längre fram, när forskningen hunnit längre!

Rigmor Granlund-Lind
Mariefred
 

Ledaren började enligt följande:

Telefonlarmen är ovetenskapliga
En artikel i brittiska The Times (28/12) har väckt visst uppseende. Enligt tidningen planerar den amerikanske advokaten Peter Angelos att stämma telekombolag på uppdrag av människor som har drabbats av hjärntumörer. Tanken är att mobiltelefoni utgör en hälsofara, och att det skulle ge telefonanvändare rätt att kräva skadestånd om de blir sjuka.
Debatten är inte ny. "Det har forskats mycket på området i flera år och decennier, och inget samband mellan användning av mobiltelefon och störande hälsoeffekter har kunnat etableras", säger Nokias talesman Tapio Hedman till Finanstidningen (29/12).
Brist på vetenskapligt underlag är dock ingen garanti. I USA förs sedan många år en debatt om hur så kallad junkscience, "skräpvetenskap", har fått genomslag inom juridiken. Juristen och biostatistikern Steven Milloy har till och med gjort karriär på att exponera oseriösa larmrapporter (se www.junkscience.com).

Ledaren slutade med att ta fram RALFs utredning som exempel på vetenskaplighet:

Mobiltelefoner använder sig av radiovågor för att överföra telefonsamtal. En liten del av energin i radiovågorna tas upp av användaren. De mobiltelefoner som säljs ligger dock under de internationellt fastställda gränsvärdena för exponering.

Rådet för arbetslivsforskning fick 1997 i uppdrag att redovisa en översikt över och utvärdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat inom området elkänslighet samt hälsorisker med elektriska och magnetiska fält. Rapporten överlämnades för en månad sedan, och där konstateras bl a att forskningen "sammantaget inte funnit belägg för hälsorisker vid användning av mobiltelefoner". 
Tvärsäkrare än så kan den som gör anspråk på vetenskaplighet knappast uttala sig. 
Vi kan inte utesluta att risker kan komma att påvisas i framtiden, men i dag är det vetenskapliga underlaget inte sådant att det ger oss anledning att utmåla mobiltelefoner som hälsofarliga.